IN his book "Critical Mission: Essays on Democracy Promotion (2004)", Thomas Carothers wrote: "Where democracy appears to fit in well with US security and economic interests, the United States promotes democracy. Where democracy clashes with other significant interests, it is downplayed or even ignored."
Carothers served in the Reagan State Department on what was known as "democracy enhancement" projects in Latin America during the 1980s and he wrote a history of these projects in his book — drawing the foregoing conclusion.
The so-called democracy promotion has become the leading theme of declared US policy in the Middle East, just like it is the leading theme of the declared US policy on Zimbabwe. Declared because the US involvement in the affairs of Zimbabwe has nothing to do with the theme of democracy by any measure of imagination.
The project that has been assigned to Ambassador James D. McGee by George W. Bush has a background. It is part of a "strong line of continuity" in the post-Cold War period; as Carothers would call it.
The strong line of continuity, and the power interests that sustain it, is the only explanation that can be given for McGee’s new role as the campaign manager for Morgan Tsvangirai. The real substance of the puerile posture of "promoting democracy" by McGee, through the lapdog support of the gang of Western diplomats stationed in Harare, is the resolve by the West to ensure that Zimbabwe is run by a regime that kowtows to the US’ sabre-rattling foreign policy.
For the Empire, June 27 is the day to protect the "strong line of continuity". The continuity has been illustrated by McGee’s Cold War-style diplomacy. The roguery, the waggery, the incivility and the mischievousness portrayed so far by McGee is just but an explicit signal that the US is not only geared to upset the political establishment in Zimbabwe, but also to claim responsibility and credit for it.
The US has been pushing for confrontation between supporters of MDC-T and the Government for a long time. This has been pursued through the sponsoring of obnoxious civic organisations bent on rabble-rousing and pushing the Government of Zimbabwe into retaliatory action.
This confrontational approach could not be reflected any better than in the words of Morgan Tsvangirai when he was answering a question on his chances of winning the presidential election run-off. This was just after Tsvangirai returned from his self-imposed sympathy-seeking exile.
Said Tsvangirai: "As sure as the sun rises in the East and sets in the West, Mugabe is not going to win this election." One would be forgiven for thinking that the reporter interviewing Tsvangirai had asked about Tsvangirai’s views on President Mugabe’s chances of winning the election.
Tsvangirai was explicitly asked about his own prospects and chances of winning the election but, of course, he knows that his winning cannot be news ahead of President Mugabe’s losing an election. This is the credo upon which Washington is directing operations in Harare.
The election is not about policy or issues affecting the welfare of Zimbabweans. It is about confronting a man who has angered the Emperor. It is about defeating a revolutionary process that has stood in the way of US-owned international capital. It is about confronting a revolution that has dismembered the imperial agrarian institution that once ruled supreme in the agricultural affairs of Southern Africa.
Tsvangirai knows very well that McGee will not be too impressed about him talking about how he intends to win the election. He knows that he is not the centrepiece of the political power play. He knows his sponsors are more worried about President Mugabe than they care about his winning or what becomes of him after any such win. He knows he is a pawn in the Great Game pitting Zanu-PF and his masters in the British rulership.
Tsvangirai’s role in the run-up to the run-off is to appear to be combating a ruthless dictatorship as well as to be seen to be promoting liberty and freedom. His role is not to offer Zimbabwe better leadership and he seems to be honest enough not to even pretend to be a promising leader. When he talks of food, jobs and a better life, he does make it clear that "our friends from the international community" will take care of that. In the first round of elections, Tsvangirai even had figures of how much money would be coming in the first 100 days of his "government".
Voters were told that the amount was US$10 billion and many thought better this package than the package of sanctions. George Orwell would not have known whether to laugh or to weep. And Josiah Tongogara would have exploded into revolutionary anger. In fact, he must have already.
McGee is trying to do what John Negroponte did in Iraqi in 2004. Negroponte was assigned to hand over "Iraqi sovereignty" in fulfilment of Bush’s "messianic mission" of bringing ‘‘democracy’’ to the Middle East. Of course, Western mentality does not see the irony of "handing over" sovereignty to other nations. To the Western ruling elite, the sovereignty of other nation-states is in the custody of the Empire.
Negroponte was heavily involved in the 2005 Iraqi election — an election he wanted postponed until the right "Shiite leaders" were put in place. However, Grand Ayatollah Ali al-Sistani led a popular non-violent resistance to Negroponte’s machinations and the US-UK gang had no other recourse but to allow the election. Sensing diplomatic mortification, Negroponte set the US doctrinal machinery into high gear to represent the elections as a US initiative, the same way the US claims to have ended the Kenyan crisis in January.
After this successful spin by Negroponte, he was immediately nominated as the first director of National Intelligence, a feat McGee must be itching to emulate via the politics of Zimbabwe.
Negroponte’s career had its arc ranging from Honduras, where as Reagan’s ambassador he oversaw the Contra terrorist forces’ war against Nicaragua, to Iraq, where as Bush’s ambassador he briefly presided over another exercise in purported democratisation.
McGee is not after the liberty and freedom of Zimbabweans. He is after an election result that is in line with the wishes of the US imperial authority. In as far as the coming election is concerned, the words spoken by Noam Chomsky, the renowned American linguist and academic, on March 2, 2005 are most incisive.
Said Chomsky: "In line with the strong line of continuity and its institutional roots, we can anticipate that Washington will not readily tolerate political outcomes that it opposes."
This is why the US does not tolerate Hamas in Palestine, and this is also why the public opinion in favour of US-UK withdrawal from Iraq has been totally ignored by the Bush crowd of the likes of Condoleezza Rice, Dick Cheney and Donald Rumsfeld.
The US will not tolerate an election outcome that does not depose President Mugabe. Such an outcome is by definition ‘‘fraudulent and undemocratic". On the other hand, victory for Tsvangirai is by definition the compendium of democracy.
Zimbabwe is faced not with the threat of power-hungry puppet politicians shamelessly soliciting for funding from rich and powerful countries. This Tsvangirai-led and Biti-administered outfit is no challenge at all to a revolutionary party like Zanu-PF.
Rather, Zimbabwe is faced with the threat of the world’s most powerful country, a country that has deployed all its energies on trying to isolate the Government from as many countries as can be either persuaded or threatened.
The Government has been facing provocations of the highest order from some of its own citizens — people coming from a section of the population that has been romanticised by the glitter of Western capitals as well as the sweetness of the US dollar.
This provocation is meant to push the Government into repressive action and that way arming the US-UK alliance with the entire diplomatic arsenal they want. It is in this context that reports of violence in some parts of the country need to be managed with the ingenuity they deserve.
Tsvangirai and his MDC-T lieutenants may shout all they want that they find violence appalling, but the truth of the matter is that the MDC has from its formation been hankering for violence with the desperation of a cornered rabbit.
It is like hearing the MDC-T protecting the identity of sanctions in commentary related to the economic ills facing Zimbabwe today. It is dreadfully appalling to hear fellow Zimbabweans profusely defending sanctions and those who imposed them in as much as they hysterically blame President Mugabe for everything that the US-UK alliance has engineered in the country today.
Zanu-PF is not without blame. A revolution that can afford the luxury of corruption, laziness, greed and bickering cannot be without blame.
However, it is absolutely dishonest for anyone to claim that the sanctions imposed on Zimbabwe at the beginning of this century are of a benign effect to the state of the economy today. Equally, it is not honest to pretend that corruption has nothing to do with the state of the economy today.
Some have said Zanu-PF is standing against the economy as its opposition, with the clownish gang in the opposition MDC-T only serving as a proxy. The economy, or is it the economic crisis, is, in fact, a creation of Western powers and logically Zanu-PF is, therefore, standing against the Western alliance as fronted by the MDC-T.
Likewise voters must be aware that they are engaging in an election between their party and the Western powers — their party because the majority of MDC members are indeed children of Zanu-PF.
It is incumbent upon the generality of Zimbabweans to reflect on what is before us politically right now and in that reflection choose to stand and defend the national interest.
Zimbabwe, together we are one. We shall overcome.
l Reason Wafawarova is a political writer and can be contacted on wafawarova@yahoo.co.uk
Mission critique : Essais sur la promotion de démocratie
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Mission critique EN son livre « : Les essais sur la promotion de démocratie (2004) « , Thomas Carothers ont écrit : « Où la démocratie semble équiper dedans bien de la sécurité des USA et des intérêts économiques, les Etats-Unis favorisent la démocratie. Là où la démocratie s'oppose avec d'autres intérêts significatifs, elle est réduite la valeur ou même ignorée. «
Carothers a servi dans le département d'état de Reagan sur ce qui a été connu en tant que « projets de perfectionnement de démocratie » en Amérique latine pendant les années 80 et il a écrit une histoire de ces projets en son livre - tirer la conclusion antérieure.
La prétendue promotion de démocratie est devenue le principal thème de la politique avouée des USA dans le Moyen-Orient, juste comme elle est le principal thème de la politique avouée des USA sur le Zimbabwe. Avoué parce que l'intervention des USA dans les affaires du Zimbabwe n'a rien à faire avec le thème de la démocratie par toute mesure d'imagination.
Le projet qui a été assigné à l'Ambassadeur James D. McGee par George W. Bush a un fond. Ce fait partie « d'une ligne forte de continuité » dans la période poteau-Froide de guerre ; car Carothers l'appellerait.
La ligne forte de la continuité, et les intérêts de puissance qui la soutiennent, est la seule explication qui peut être donnée pour le nouveau rôle de McGee comme directeur de campagne pour Morgan Tsvangirai. La vraie substance du maintien puérile de « favoriser la démocratie » par McGee, par l'appui de lapdog de la troupe des diplomates occidentaux postés dans Harare, est la résolution par l'ouest pour s'assurer que le Zimbabwe est couru par un régime ce des prosternations politique étrangère de sabre-cliquetis vers USA'.
Pour l'empire, le 27 juin est le jour pour protéger « la ligne forte de la continuité ». La continuité a été illustrée par la diplomatie de Guerre-modèle de Cold de McGee's. La coquinerie, le waggery, l'impolitesse et le mischievousness dépeints jusqu'ici par McGee est juste mais un signal explicite que les USA sont non seulement adaptés pour déranger l'établissement politique au Zimbabwe, mais demander également la responsabilité et le crédit pour lui.
Les USA avaient poussé pendant longtemps pour la confrontation entre les défenseurs de MDC-T et le gouvernement. Ceci a été poursuivi par le commanditaire des organismes civiques désagréables pliés sur brasser-encourager et pousser le gouvernement du Zimbabwe dans l'action de représailles.
Cette approche conflictuelle ne pourrait pas être reflétée mieux que dans les mots de Morgan Tsvangirai quand il répondait à une question sur ses chances de gagner l'écoulement présidentiel d'élection. C'était juste aprés que Tsvangirai soit retourné de son exil sympathie-cherchant dont on a pris soi-même la responsabilité.
Ledit Tsvangirai : « Aussi sûr que le soleil se lève dans l'est et place dans l'ouest, Mugabe ne va pas gagner cette élection. » On serait pardonné pour penser que le journaliste interviewant Tsvangirai s'était enquis des vues de Tsvangirai sur des chances du Président Mugabe de gagner l'élection.
Tsvangirai a été explicitement demandé sur ses propres perspectives et chances de gagner l'élection mais, naturellement, il sait que sienne qui gagne ne peut pas être des nouvelles en avant du Président Mugabe perdant une élection. C'est le credo sur lequel Washington dirige des opérations dans Harare.
L'élection n'est pas au sujet de la politique ou des questions affectant le bien-être des Zimbabwéens. Il est au sujet de confronter un homme qui a irrité l'empereur. Il est au sujet de défaire un processus révolutionnaire qui a incommodé le capital international Nous-possédé. Il est au sujet de confronter une révolution qui a démembré l'établissement agraire impérial qui a par le passé régné suprême dans les affaires agricoles de l'Afrique australe.
Tsvangirai sait très bien que McGee ne sera pas trop impressionné au sujet de lui parlant de comment il a l'intention de gagner l'élection. Il sait qu'il n'est pas la pièce maîtresse du jeu de puissance politique. Il sait que ses commanditaires davantage sont inquiétés du Président Mugabe qu'ils s'inquiètent du sien gagnant ou ce qui advient de lui après une telle victoire. Il sait qu'il est un gage dans la grande piqûre de corrosion Zanu-PF de jeu et ses maîtres dans le rulership britannique.
Le rôle de Tsvangirai dans le point fixe à l'écoulement est de sembler combattre une dictature impitoyable aussi bien qu'à voir favoriser la liberté et la liberté. Son rôle n'est pas d'offrir au Zimbabwe une meilleure conduite et il semble être assez honnête pour ne pas feindre même pour être un chef prometteur. Quand il parle de la nourriture, des travaux et d'une meilleure vie, il indique clairement que « nos amis de la communauté internationale » prendront à soin de cela. Dans le premier rond des élections, Tsvangirai a même eu des figures de combien d'argent viendrait en 100 premiers jours de son « gouvernement ».
Des électeurs ont été dits que la quantité était US$10 milliard et beaucoup ont pensé mieux ce paquet que le paquet des sanctions. George Orwell n'aurait pas su si rire ou pleurer. Et Josiah Tongogara aurait éclaté dans la colère révolutionnaire. En fait, il doit avoir déjà.
McGee essaye de faire quel John Negroponte a fait dans l'Irakien en 2004. Negroponte a été assigné pour remettre « la souveraineté irakienne » dans l'accomplissement de la mission « due Messie » de Bush d'apporter la démocratie de `de `'' à le Moyen-Orient. Naturellement, la mentalité occidentale ne voit pas l'ironie de « remettre » la souveraineté à d'autres nations. À l'élite régnante occidentale, la souveraineté d'autres nation-états est dans la garde de l'empire.
Negroponte a été fortement impliqué dans l'élection de 2005 Irakiens - une élection qu'il a voulue remis à plus tard jusqu'à ce que « les chefs shiites » droits aient été mis en place. Cependant, Al-Sistani grand d'Ali d'Ajatollah a mené une résistance non-violente populaire aux machinations de Negroponte et la troupe d'US-UK n'a eu aucun autre recours mais pour permettre l'élection. Sentant la mortification diplomatique, Negroponte a placé les machines doctrinales des USA dans la haute vitesse pour représenter les élections comme initiative des USA, la même manière les réclamations des USA pour avoir fini la crise kenyane en janvier.
Après que cette rotation réussie par Negroponte, il ait été immédiatement nommée en tant que premier directeur d'intelligence nationale, un exploit McGee doit démanger pour émuler par l'intermédiaire de la politique du Zimbabwe.
La carrière de Negroponte a eu son arc s'étendre du Honduras, où comme l'ambassadeur de Reagan qu'il a surveillé contre le terroriste force la' guerre contre le Nicaragua, vers l'Irak, où comme l'ambassadeur de Bush il a brièvement présidé au-dessus d'un autre exercice dans la démocratisation prétendue.
McGee n'est pas après la liberté et la liberté de Zimbabwéens. Il est après un résultat d'élection qui est en conformité avec les souhaits de l'autorité impériale des USA. Dans jusque la prochaine élection est concerné, les mots parlés par Noam Chomsky, le linguiste américain renommé et l'universitaire, sont le 2 mars 2005 le plus incisif.
Ledit Chomsky : « En conformité avec la ligne forte de la continuité et de ses racines institutionnelles, nous pouvons prévoir que Washington ne tolérera pas aisément les résultats politiques aux lesquels il s'oppose. »
C'est pourquoi les USA ne tolèrent pas Hamas en Palestine, et c'est également pourquoi l'opinion publique en faveur du retrait d'US-UK d'Irak a été totalement ignoré par la foule de Bush des goûts de Condoleezza Rice, de Dick Cheney et de Donald Rumsfeld.
Les USA ne toléreront pas des résultats d'élection qui ne déposent pas le Président Mugabe. Des tels résultats sont par le `de `de définition frauduleux et antidémocratique ". D'une part, la victoire pour Tsvangirai est par définition l'abrégé de la démocratie.
Le Zimbabwe est confronté pas à la menace des politiciens puissance-affamés de marionnette sollicitant sans scrupule pour financer à partir des pays riches et puissants. L'équipement Tsvangirai-mené et Biti-administré de ceci n'est aucun défi du tout à une partie révolutionnaire comme Zanu-PF.
Plutôt, le Zimbabwe est confronté à la menace du pays le plus puissant du monde, un pays qui a déployé toutes ses énergies sur essayer d'isoler le gouvernement d'autant de pays comme peut être persuadé ou menacé.
Le gouvernement a été des provocations de revêtements du d'ordre suprême de certains de ses propres citoyens - peuplez venir d'une section de la population qui a été romanticised par le scintillement des capitaux occidentaux aussi bien que la douceur du dollar d'USA.
Cette provocation est censée pour pousser le gouvernement dans l'action répressive et de cette façon armant l'alliance d'US-UK avec l'arsenal diplomatique entier qu'ils veulent. Il est dans ce contexte que les rapports de la violence dans quelques parties de la nécessité de pays d'être contrôlé avec l'ingéniosité ils méritent.
Tsvangirai et ses lieutenants de MDC-T peuvent crier tous qu'ils veulent qu'ils trouvent la violence effroyable, mais la vérité de la matière est que la MDC a de sa formation désirant pour la violence avec le désespoir d'un lapin acculé.
Il est comme entendre le MDC-T protéger l'identité des sanctions dans le commentaire lié aux défectuosités économiques faisant face au Zimbabwe aujourd'hui. Il est terriblement effroyable pour entendre des Zimbabwéens de camarade défendre profusément des sanctions et ceux qui les ont imposées puisqu'ils blâment de façon hysterique le Président Mugabe de tout que l'alliance d'US-UK a machiné dans le pays aujourd'hui.
Zanu-PF n'est pas sans blâme. Une révolution qui peut avoir les moyens le luxe de la corruption, de la paresse, de l'avarice et de se quereller ne peut pas être sans blâme.
Cependant, il est absolument malhonnête pour que n'importe qui réclame que les sanctions imposées au Zimbabwe au début de ce siècle sont d'un effet bénin à l'état de l'économie aujourd'hui. Également, il n'est pas honnête pour feindre que la corruption n'a rien à faire avec l'état de l'économie aujourd'hui.
Certains ont indiqué que Zanu-PF se tient contre l'économie en tant que son opposition, avec la troupe clownesque dans l'opposition MDC-T servant seulement de procuration. L'économie, ou est lui la crise économique, est, en fait, une création des puissances occidentales et logiquement Zanu-PF se tient, donc, contre l'alliance occidentale comme affronté par le MDC-T.
De même les électeurs doivent se rendre compte qu'ils s'engagent dans une élection entre leur partie et les puissances occidentales - leur partie parce que la majorité de membres de MDC sont en effet des enfants de Zanu-PF.
C'est candidat sortant sur la généralité des Zimbabwéens à réfléchir sur ce qui est avant nous politiquement en ce moment et du fait la réflexion choisissent de tenir et défendre l'intérêt national.
Le Zimbabwe, ensemble nous sommes un. Nous surmonterons.
l raison Wafawarova est un auteur politique et peut être entré en contact sur wafawarova@yahoo.co.uk
Misión crítica: Ensayos en la promoción de la democracia
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
EN misión crítica de su libro “: Los ensayos en la promoción de la democracia (2004) “, Thomas Carothers escribieron: “Donde la democracia aparece caber adentro bien con seguridad de los E.E.U.U. e intereses económicos, los Estados Unidos promueven democracia. Donde la democracia clashes con otros intereses significativos, downplayed o aún se no hace caso. “
Carothers sirvió en el departamento del estado de Reagan en qué era conocida como “proyectos del realce de la democracia” en América latina durante los años 80 y él escribió una historia de estos proyectos en su libro - dibujo de la conclusión precedente.
La promoción supuesta de la democracia se ha convertido en el tema principal de la política declarada de los E.E.U.U. en el Oriente Medio, apenas como ella es el tema principal de la política declarada de los E.E.U.U. en Zimbabwe. Declarado porque la implicación de los E.E.U.U. en los asuntos de Zimbabwe no tiene nada hacer con el tema de la democracia por cualquier medida de imaginación.
El proyecto que se ha asignado a embajador James D. McGee por George W. Bush tiene un fondo. Es parte de una “línea fuerte de la continuidad” en el período poste-Frío de la guerra; pues Carothers lo llamaría.
La línea fuerte de la continuidad, y los intereses de la energía que la sostienen, es la única explicación que se puede dar para el nuevo papel de McGee como el encargado de la campaña para Morgan Tsvangirai. La sustancia verdadera de la postura puerile de “promover democracia” por McGee, a través de la ayuda del lapdog de la cuadrilla de los diplomatas occidentales colocados en Harare, es la resolución por el oeste para asegurarse de que Zimbabwe es funcionado por un régimen ese los kowtows política extranjera SABRE-que confunde de los E.E.U.U.'.
Para el imperio, el 27 de junio es el día para proteger la “línea fuerte de la continuidad”. La continuidad ha sido ilustrada por la diplomacia del Guerra-estilo Cold de McGee. La picardía, el waggery, el incivility y el mischievousness retratados hasta ahora por McGee es justos pero una señal explícita que los E.E.U.U. no sólo están engranados para trastornar el establecimiento político en Zimbabwe, pero también demandar responsabilidad y el crédito para él.
Los E.E.U.U. han estado impulsando la confrontación entre los partidarios de MDC-T y el gobierno durante mucho tiempo. Esto se ha perseguido con patrocinar de las organizaciones cívicas desagradables dobladas en agita-rousing y empujar el gobierno de Zimbabwe en la acción vengativa.
Este acercamiento del confrontational no se podría reflejar mejor que en las palabras de Morgan Tsvangirai cuando él contestaba a una pregunta sobre sus ocasiones de ganar la salida presidencial de la elección. Esto era enseguida después que Tsvangirai volvió de su exilio condolencia-que buscaba self-imposed.
Tsvangirai dicho: “Tan seguro como el sol se levanta en el este y fija en el oeste, Mugabe no va a ganar esta elección.” Uno sería perdonado pensar que el reportero que se entrevistaba con Tsvangirai había preguntado por las opiniones de Tsvangirai sobre ocasiones de presidente Mugabe de ganar la elección.
Tsvangirai fue pedido explícitamente acerca de sus propias perspectivas y ocasiones de ganar la elección pero, por supuesto, él sabe que la suya que gana no puede ser noticias delante de presidente Mugabe que pierde una elección. Éste es el credo sobre el cual Washington está dirigiendo operaciones en Harare.
La elección no está sobre la política o las ediciones que afectan el bienestar de Zimbabweans. Está sobre el enfrentamiento de un hombre que ha encolerizado el emperador. Está sobre derrotar un proceso revolucionario que ha estado parado de la manera del capital internacional Nosotros-poseído. Está sobre el enfrentamiento de una revolución que ha desmembrado a institución agraria imperial que gobernó una vez supremo en los asuntos agrícolas de África meridional.
Tsvangirai sabe muy bien que McGee no será impresionado también sobre él que habla de cómo él se prepone ganar la elección. Él sabe que él no es la pieza central del juego de energía político. Él sabe que sus patrocinadores están preocupados más de presidente Mugabe que cuidan sobre el suyo que ganan o qué pasa con él después de cualquier triunfo. Él sabe que él es un empeño en las grandes picaduras Zanu-PF del juego y sus amos en el rulership británico.
El papel de Tsvangirai en el punto fijo a la salida es aparecer combatir una dictadura despiadada así como que se considerará para promover libertad y la libertad. Su papel no es ofrecer a Zimbabwe una dirección mejor y él se parece ser bastante honesto incluso no fingir ser un líder prometedor. Cuando él habla del alimento, de trabajos y de una vida mejor, él le hace el claro que “nuestros amigos de la comunidad internacional” tomarán a cuidado de eso. En el primer redondo de elecciones, Tsvangirai incluso tenía figuras de cuánto dinero estaría viniendo en los primeros 100 días de su “gobierno”.
Dijeron los votantes que la cantidad era US$10 mil millones y muchas pensaron mejor este paquete que el paquete de sanciones. George Orwell no habría sabido si reír o llorar. Y Josiah Tongogara habría estallado en cólera revolucionaria. De hecho, él debe tener ya.
McGee está intentando hacer qué John Negroponte hizo en iraquí en 2004. Negroponte fue asignado para entregar “soberanía iraquí” en el cumplimiento de la misión “messianic” de Bush de traer democracia del `del `'' a el Oriente Medio. Por supuesto, la mentalidad occidental no considera la ironía de “entregar” soberanía a otras naciones. A la élite predominante occidental, la soberanía de otros nación-estados está en la custodia del imperio.
Negroponte estuvo implicado pesadamente en la elección de 2005 iraquíes - una elección que él deseó pospuesto hasta que pusieron a los “líderes shiitas adecuados” en lugar. Sin embargo, el al-Sistani magnífico de Ali del Ayatollah condujo una resistencia no-violenta popular a los machinations de Negroponte y la cuadrilla de US-UK no tenía ningún otro recurso pero permitir la elección. Detectando el mortification diplomático, Negroponte fijó la maquinaria doctrinal de los E.E.U.U. en el engranaje alto para representar las elecciones como iniciativa de los E.E.U.U., la misma manera las demandas de los E.E.U.U. para haber terminado la crisis de Kenyan en enero.
Después de que esta vuelta acertada de Negroponte, él fuera nominada inmediatamente como el primer director de la inteligencia nacional, una hazaña McGee debe picar para emular vía la política de Zimbabwe.
La carrera de Negroponte tenía su arco el extenderse de Honduras, en donde como el embajador de Reagan que él supervisó Contra terrorista fuerza' guerra contra Nicaragua, a Iraq, en donde como el embajador de Bush él presidió brevemente otro ejercicio en la democratización pretendida.
McGee no está después de la libertad y de la libertad de Zimbabweans. Él está después de un resultado de elección que esté conforme a los deseos de la autoridad imperial de los E.E.U.U. En hasta la elección que viene se trata, las palabras habladas por Noam Chomsky, el lingüista americano renombrado y académico, sea el 2 de marzo de 2005 el más incisivo.
Chomsky dicho: “Conforme a la línea fuerte de la continuidad y de sus raíces institucionales, podemos anticipar que Washington no tolerará fácilmente los resultados políticos que opone.”
Esta es la razón por la cual los E.E.U.U. no toleran Hamas en Palestina, y éste es también porqué la opinión pública a favor del retiro de US-UK de Iraq ha sido no hecha caso totalmente por la muchedumbre de Bush de los gustos de Condoleezza Rice, de Dick Cheney y de Donald Rumsfeld.
Los E.E.U.U. no tolerarán un resultado de la elección que no deponga a presidente Mugabe. Tal resultado está al lado del `del `de la definición fraudulento y undemocratic ". Por otra parte, la victoria para Tsvangirai es por la definición el compendio de la democracia.
Zimbabwe se hace frente no con la amenaza de los políticos energía-hambrientos de la marioneta que solicitan desvergonzadamente para financiar de países ricos y de gran alcance. El equipo Tsvangirai-conducido y Biti-administrado esto no es ningún desafío en todos a un partido revolucionario como el Zanu-PF.
Algo, Zimbabwe se hace frente con la amenaza del país más de gran alcance del mundo, un país que ha desplegado todas sus energías en intentar aislar el gobierno de tantos países como puede ser persuadido o ser amenazado.
El gobierno ha sido provocations de los revestimientos de la orden más alta de algunos de sus propios ciudadanos - pueble venir de una sección de la población que ha sido romanticised por el brillo de capitales occidentales así como el dulzor del dólar de los E.E.U.U.
Este provocation se significa para empujar el gobierno en la acción represiva y esa manera que arma la alianza de US-UK con el arsenal diplomático entero que desean. Está en este contexto que los informes de la violencia en algunas partes de la necesidad del país de ser manejado con la ingeniosidad ellos merezcan.
Tsvangirai y sus tenientes de MDC-T pueden gritar todos lo que desean que encuentren violencia el aterrar, pero la verdad de la materia es que el MDC tiene de su formación hankering para la violencia con la desesperación de un conejo arrinconado.
Es como oír el MDC-T el proteger de la identidad de sanciones en el comentario relacionado con las enfermedades económicas que hacen frente a Zimbabwe hoy. Está aterrando terrible para oír a compañero Zimbabweans profusamente el defender de las sanciones y de las que los impusieron ya que hysterically culparon a presidente Mugabe por todo que la alianza de US-UK ha dirigido en el país hoy.
El Zanu-PF no está sin culpa. Una revolución que puede permitirse el lujo de la corrupción, de la holgazanería, de la avaricia y de discutir no puede estar sin culpa.
Sin embargo, es absolutamente deshonesto para que cualquier persona demande que las sanciones impuestas ante Zimbabwe al principio de este siglo están de un efecto benigno al estado de la economía hoy. Igualmente, no es honesto fingir que la corrupción no tiene nada hacer con el estado de la economía hoy.
Algunos han dicho que el Zanu-PF está estando parado contra la economía como su oposición, con la cuadrilla clownish en la oposición MDC-T que sirve solamente como poder. La economía, o es él la crisis económica, es, de hecho, una creación de energías occidentales y el Zanu-PF, por lo tanto, está estando parado lógicamente contra la alianza occidental según lo afrontado por el MDC-T.
Asimismo los votantes deben estar enterados que están enganchando a una elección entre su partido y las energías occidentales - su partido porque la mayoría de miembros del MDC es de hecho niños del Zanu-PF.
Es titular sobre la generalidad de Zimbabweans a reflejar en cuál está antes de nosotros político ahora y en que la reflexión elige estar parado y defender el interés nacional.
Zimbabwe, juntos somos uno. Superaremos.
l razón Wafawarova es escritor político y se puede entrar en contacto con en wafawarova@yahoo.co.uk
Missione critica: Saggi sulla promozione di democrazia
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
IN missione critica di suo libro “: I saggi sulla promozione di democrazia (2004) “, Thomas Carothers hanno scritto: “Dove la democrazia sembra adattare bene dentro con sicurezza degli Stati Uniti ed interessi economici, gli Stati Uniti promuovono la democrazia. Dove la democrazia si scontra con altri interessi significativi, downplayed o persino ignorata. “
Carothers ha servito nel Reagan State Department su che cosa è stato conosciuto come “progetti di aumento di democrazia„ in america latina durante gli anni 80 ed ha scritto una storia di questi progetti in suo libro - disegnare la conclusione precedente.
La cosiddetta promozione di democrazia si è trasformata in nel tema principale della politica dichiarata degli Stati Uniti nel Medio Oriente, appena come esso è il tema principale della politica dichiarata degli Stati Uniti sullo Zimbabwe. Dichiarato perché la partecipazione degli Stati Uniti agli affari dello Zimbabwe ha niente a che fare con il tema della democrazia da qualsiasi misura dell'immaginazione.
Progetto che è stato assegnato all'ambasciatore James D. McGee da George W. Bush ha una priorità bassa. Fa parte “di una linea forte di continuità„ nel periodo alberino-Freddo di guerra; poichè Carothers lo denominerebbe.
La linea forte di continuità e gli interessi di alimentazione che la sostengono, è l'unica spiegazione che può essere data per il nuovo ruolo del McGee come il responsabile di campagna per Morgan Tsvangirai. La sostanza reale della posizione puerile “di promozione della democrazia„ da McGee, attraverso il supporto del lapdog del gruppo dei diplomatici occidentali disposti in Harare, è la risoluzione dall'ovest per accertarsi che lo Zimbabwe sia fatto funzionare da un regime quel kowtows la politica straniera dicrepitio negli Stati Uniti'.
Per l'impero, il 27 giugno è il giorno per proteggere “la linea forte di continuità„. La continuità è stata illustrata dalla diplomazia di Guerra-stile del Cold del McGee. Il roguery, il waggery, il incivility e il mischievousness ritratti finora da McGee è giusti ma un segnale esplicito che gli Stati Uniti non solo sono innestati per rovesciare l'istituzione politica nello Zimbabwe, ma anche reclamargli la responsabilità e l'accreditamento per.
Gli Stati Uniti stanno spingendo a lungo per confronto fra i sostenitori di MDC-T ed il governo. Ciò è stata perseguita through il patrocinio delle organizzazioni civiche antipatiche piegate su rimescola-rousing e spingendo il governo dello Zimbabwe nell'azione di rappresaglia.
Questo metodo di confrontational non potrebbe essere riflesso affatto più meglio di nelle parole di Morgan Tsvangirai quando stava rispondendo ad una domanda sulle sue probabilità di vincita dello scolo presidenziale di elezione. Ciò era subito dopo che Tsvangirai ha rinviato dal suo exile diricerca assunto volontariamente.
Tsvangirai detto: “Sicuro come il sole aumenta nell'est e si regola nell'ovest, Mugabe non sta andando vincere questa elezione.„ Si sarebbe perdonato per pensare che il reporter che intervista Tsvangirai avesse chiesto notizie sulle viste del Tsvangirai sulle probabilità del presidente Mugabe di vincita dell'elezione.
Tsvangirai è stato interrogato esplicitamente riguardo ai suoi propri prospetti e probabilità di vincita dell'elezione ma, naturalmente, sa che sua che vince non può essere notizie davanti al presidente Mugabe che perde un'elezione. Ciò è il credo su cui Washington sta dirigendo i funzionamenti in Harare.
L'elezione non è circa la politica o le edizioni che interessa il benessere di Zimbabweans. È circa il confronto dell'uomo che ha fatto arrabbiare l'imperatore. È circa la sconfitta del processo rivoluzionario che ha ostacolato capitale internazionale Noi-posseduto. È circa il confronto del giro che ha smembrato l'istituzione agraria imperiale che ha regolato una volta supremo negli affari agricoli dell'Africa del sud.
Tsvangirai sa molto bene che McGee ugualmente non sarà impressionato circa lui che parla di come intende vincere l'elezione. Sa che non è il centro del gioco di alimentazione politico. Sa che i suoi garanti di più sono preoccupati per il presidente Mugabe che si preoccupano per suo che vincono o che cosa è di lui dopo qualsiasi vittoria. Sa che è un pegno nella puntinatura grande Zanu-PF del gioco e nei suoi padroni nel rulership britannico.
Il ruolo del Tsvangirai nella rincorsa allo scolo è di sembrare combattere un dictatorship ruthless così come da vedere promuovere la libertà e la libertà. Il suo ruolo non è di offrire allo Zimbabwe la direzione migliore e sembra essere abbastanza onesto neppure non fingere essere un capo promising. Quando colloqui di alimento, dei lavori e di una vita migliore, lui indica chiaramente che “i nostri amici dalla Comunità internazionale„ prenderanno a cura di quella. Nel primo tondo delle elezioni, Tsvangirai persino ha avuto figure di quanti soldi stavano venendo nei primi 100 giorni del suo “governo„.
Gli elettori si sono detti a che l'importo fosse US$10 miliardo e molti hanno pensato più meglio questo pacchetto che il pacchetto delle sanzioni. George Orwell non avrebbe saputo se ridere o piangere. E Josiah Tongogara avrebbe esploso in rabbia rivoluzionaria. Infatti, deve avere già.
McGee sta provando a fare che John Negroponte ha fatto in Iracheno in 2004. Negroponte è stato assegnato per cosegnare “la sovranità irachena„ nell'adempimento della missione “messianic„ del Bush di portare la democrazia del `del `'' al Medio Oriente. Naturalmente, la mentalità occidentale non vede l'ironia “di cosegnare„ la sovranità ad altre nazioni. All'elite di regolamento occidentale, la sovranità di altra nazione-dichiara è nella custodia dell'impero.
Negroponte è stato coinvolto pesante nell'elezione dei 2005 Iracheni - un'elezione che ha desiderato posposto fino a mettere “i capi di Shiite„ di destra sul posto. Tuttavia, grande Al-Sistani dell'Ali del Ayatollah ha condotto una resistenza non-violenta popolare ai machinations del Negroponte ed il gruppo di US-UK non ha fatto altro ricorso ma permettere l'elezione. Percependo il mortification diplomatico, Negroponte ha regolato il macchinario doctrinal degli Stati Uniti nell'alto ingranaggio per rappresentare le elezioni come iniziativa degli Stati Uniti, lo stesso senso i reclami degli Stati Uniti per concludere la crisi keniana in gennaio.
Dopo che questa rotazione riuscita da Negroponte, lui immediatamente si nomini come il primo direttore di intelligenza nazionale, un'abilità McGee deve itching per emulare via la politica dello Zimbabwe.
La carriera del Negroponte ha avuta relativo arco variare dall'Honduras, in cui come l'ambasciatore che del Reagan ha sorvegliato Contra il terrorista forza' la guerra contro la Nicaragua, ad Irak, in cui come l'ambasciatore del Bush lui brevemente ha presieduto un'altra esercitazione nel democratisation preteso.
McGee non è dopo la libertà e la libertà di Zimbabweans. È dopo un risultato di elezione che è in conformità con i desideri dell'autorità imperiale degli Stati Uniti. Fino all'elezione venente è interessato, le parole parlate da Noam Chomsky, il linguista americano renowned e accademico, il 2 marzo 2005 sia il più incisive.
Chomsky detto: “In conformità con la linea forte continuità e le relative radici istituzionali, possiamo anticipare che Washington non tollererà prontamente i risultati politici che opponga.„
Ecco perchè gli Stati Uniti non tollerano Hamas nel Palestine e questo è inoltre perchè l'opinione pubblica per ritiro di US-UK da Irak completamente è stata ignorata dalla folla di Bush dei simili di Condoleezza Rice, di Dick Cheney e di Donald Rumsfeld.
Gli Stati Uniti non tollereranno un risultato di elezione che non depose il presidente Mugabe. Un tal risultato è dal `del `di definizione fraudolento e undemocratic ". D'altra parte, la vittoria per Tsvangirai è tramite la definizione il compendio di democrazia.
Lo Zimbabwe è affrontato non alla minaccia dei politici alimentazione-affamati del puppet che sollecitano shamelessly per costituire un fondo per dai paesi ricchi e potenti. L'attrezzatura Tsvangirai-condotta e Biti-amministrata ciò è sfida affatto ad un partito rivoluzionario come Zanu-PF.
Piuttosto, lo Zimbabwe è affrontato alla minaccia del paese più potente del mondo, un paese che ha schierato tutte le relative energie sul provare ad isolare il governo da altretanti paesi può essere persuaso o minacciato.
Il governo è stato provocations dei rivestimenti di più alto ordine da alcuni dei relativi propri cittadini - popoli venire da una sezione della popolazione che è stata romanticised dallo scintillio dei capitali occidentali così come la dolcezza del dollaro US.
Questo provocation è significato per spingere il governo in azione repressiva e quel senso che munisce l'alleanza di US-UK con l'intero arsenale che diplomatico desiderano. È in questo contesto che i rapporti della violenza in alcune parti della necessità del paese di essere controllato con l'ingegnosità meritano.
Tsvangirai ed i suoi tenenti di MDC-T possono gridare tutti che desiderino che trovano la violenza che appalling, ma la verità della materia è che il MDC ha dalla relativa formazione che hankering per la violenza con il desperation di un coniglio accantonato.
È come sentire il MDC-T proteggere l'identità delle sanzioni nel commento relativo ai ills economici che affrontano oggi lo Zimbabwe. Appalling terribile per sentire il collega Zimbabweans abbondantemente difendere le sanzioni e coloro che le ha imposte poiché hysterically incolpano del presidente Mugabe tutto che l'alleanza di US-UK abbia costruito oggi nel paese.
Zanu-PF non è senza colpa. Un giro che può permettersi il lusso della corruzione, del laziness, del greed e di bickering non può essere senza colpa.
Tuttavia, è assolutamente dishonest affinchè chiunque sostenga che le sanzioni imposte allo Zimbabwe all'inizio di questo secolo sono oggi di un effetto benigno al dichiarare dell'economia. Ugualmente, non è onesto fingere che la corruzione abbia niente a che fare oggi con il dichiarare dell'economia.
Alcuni hanno detto che Zanu-PF sta levandosi in piedi contro l'economia come relativa opposizione, con il gruppo clownish nell'opposizione MDC-T che serve soltanto da procura. L'economia, o è esso la crisi economica, è, infatti, una creazione delle alimentazioni occidentali e Zanu-PF, quindi, sta levandosi in piedi logicamente contro l'alleanza occidentale come fronteggiato dal MDC-T.
Inoltre gli elettori devono essere informati che stanno agganciando in un'elezione fra il loro partito e le alimentazioni occidentali - il loro partito perché la maggior parte dei membri del MDC è effettivamente bambini di Zanu-PF.
È incombente sulla generalità di Zimbabweans riflettere su che cosa è politicamente prima di noi ora ed in quanto la riflessione sceglie levarsi in piedi e difendere l'interesse nazionale.
Lo Zimbabwe, siamo insieme l'uno. Sormonteremo.
la l motivo Wafawarova è un produttore politico e può mettersi in contatto con su wafawarova@yahoo.co.uk
Kritische Mission: Versuche auf Demokratie-Förderung
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
IN seinem Buch „kritische Mission: Versuche auf Demokratie-Förderung (2004) „, Thomas Carothers schrieben: „Wo Demokratie scheint, mit US Sicherheit und ökonomischen Interessen innen gut zu passen, fördern die Vereinigten Staaten Demokratie. Wo Demokratie mit anderen bedeutenden Interessen zusammenstößt, wird sie untertrieben oder sogar ignoriert. „
Carothers diente in der Reagan Zustand-Abteilung auf, was als „Demokratieverbesserung“ Projekte in lateinischem Amerika während der achtziger Jahre bekannt und er eine Geschichte dieser Projekte in sein Buch - Zeichnen der vorangehenden Zusammenfassung schrieb.
Die sogenannte Demokratieförderung ist das führende Thema der erklärten US Politik im Mittlere Osten, gerade wie ihm ist das führende Thema der erklärten US Politik auf Zimbabwe geworden. Erklärt worden, weil die US Miteinbeziehung in den Angelegenheiten von Zimbabwe nichts hat, mit dem Thema der Demokratie durch irgendein Maß Phantasie zu tun.
Das Projekt, das Botschafter James D. zugewiesen worden ist. McGee durch George W. Bush hat einen Hintergrund. Es ist ein Teil einer „starken Linie des Durchganges“ in der Pfosten-Kalten Kriegperiode; da Carothers es benennen würde.
Die starke Linie des Durchganges und die Energie Interessen, die sie unterstützen, ist die einzige Erklärung, die für McGees neue Rolle als der Kampagne Manager für Morgan Tsvangirai gegeben werden kann. Die reale Substanz der infantilen Lage „der Förderung von Demokratie“ durch McGee, durch die lapdog Unterstützung der Gruppe der westlichen Diplomaten, die in Harare stationiert werden, ist der Beschluß durch den Westen, zum sicherzustellen, daß Zimbabwe durch ein dieses Regime Kotaus in die US' SABRE-ratternde fremde Politik laufen gelassen ist.
Für das Reich ist 27. Juni der Tag, zum der „starken Linie des Durchganges“ zu schützen. Der Durchgang ist durch Diplomatie Krieg-Art Cold McGees veranschaulicht worden. Der Roguery, das waggery, der Incivility und das mischievousness, die bis jetzt von McGee geschildert wird, ist gerecht aber ein ausdrückliches Signal, daß die US nicht nur übersetzt werden, um die politische Einrichtung in Zimbabwe umzukippen, aber, Verantwortlichkeit und Gutschrift für sie auch zu behaupten.
Die US haben für Konfrontation zwischen Verfechter von MDC-T und die Regierung für eine lange Zeit gedrückt. Dieses ist durch das Fördern der abscheulichen bürgerlichen Organisationen ausgeübt worden, die auf verbogen werden, umrühren-rousing und den Druck der Regierung von Zimbabwe in eine Vergeltungstat.
Diese confrontational Annäherung könnte nicht irgendwie besser als in den Wörtern von Morgan Tsvangirai reflektiert werden, als er eine Frage über seine Wahrscheinlichkeiten des Gewinnens des Präsidentenwahlabflusses beantwortete. Dieses war, gleich nachdem Tsvangirai von seinem self-imposed Sympathie-suchenden Exil zurückging.
Besagtes Tsvangirai: „So sicher, wie die Sonne in den Osten steigt und in den Westen einstellt, wird Mugabe nicht diese Wahl gewinnen.“ Man würde für das Denken verziehen, daß der Reporter, der Tsvangirai interviewt, nach Ansichten Tsvangirais über Präsident Mugabes Wahrscheinlichkeiten des Gewinnens der Wahl gefragt hatte.
Tsvangirai wurde ausdrücklich nach seinen eigenen Aussichten und Wahrscheinlichkeiten des Gewinnens der Wahl gebeten, aber selbstverständlich weiß er, daß seine, die gewinnt, nicht Nachrichten vor Präsidenten Mugabes sein kann, der eine Wahl verliert. Dieses ist der Credo, nach dem Washington Betriebe in Harare verweist.
Die Wahl ist nicht über die Politik oder Ausgaben, welche die Wohlfahrt von Zimbabweans beeinflussen. Es ist über das Konfrontieren eines Mannes, der den Kaiser verärgert hat. Es ist über das Besiegen eines revolutionären Prozesses, der in der Weise des Uns-besessenen internationalen Kapitals gestanden ist. Es ist über das Konfrontieren einer Revolution, die die imperiale landwirtschaftliche Anstalt zerstückelt hat, die einmal Oberstes in den landwirtschaftlichen Angelegenheiten von Südafrika anordnete.
Tsvangirai weiß sehr gut, daß McGee nicht auch über ihn sprechend beeindruckt wird, über wie er beabsichtigt, die Wahl zu gewinnen. Er weiß, daß er nicht das Mittelstück des politischen Machtspiels ist. Er weiß, daß seine Förderer mehr um Präsidenten Mugabe gesorgt werden, als sie für seinen gewinnend sich interessieren, oder was aus ihm nach irgend solchem Gewinn wird. Er weiß, daß er ein Pfandgegenstand im großen Spiellochfraß Zanu-LEISTUNGSFAKTOR und in seinen Meistern im britischen rulership ist.
Rolle Tsvangirais im Anflug zum Abfluß ist zu scheinen, eine unbarmherzige, Freiheit und Freiheit zu fördern gesehen zu werden Diktatur zu bekämpfen, sowie. Seine Rolle ist nicht, Zimbabwe bessere Führung anzubieten und er scheint, ehrlich zu sein genug, nicht sogar vorzutäuschen, ein vielversprechender Führer zu sein. Wenn er von der Nahrung, von den Jobs und von einem besseren Leben spricht, bildet er es freien Raum, den „unsere Freunde von der internationalen Gemeinschaft“ Obacht von der nehmen. Im ersten Umlauf von Wahlen, hatte Tsvangirai sogar Abbildungen, wieviel Geldes an den ersten 100 Tagen seiner „Regierung“ kommen würde.
Wähler wurden erklärt, daß die Menge US$10 Milliarde war und viele besser dieses Paket als das Paket von Sanktionen dachten. George Orwell würde nicht gewußt haben, ob man lacht oder weint. Und Josiah Tongogara würde in revolutionären Zorn explodiert haben. Tatsächlich muß er bereits haben.
McGee versucht, zu tun, welcher John Negroponte auf Iraker 2004 tat. Negroponte wurde zugewiesen, um „irakische Hoheit“ in der Erfüllung von Bushs „messianischer Mission“ des Holens von ``Demokratie'' zum Mittlere Osten zu überreichen. Selbstverständlich sieht westliche Mentalität die Ironie „des Überreichens“ von Hoheit nicht zu anderen Nationen. Zur westlichen regierenden Auslese ist die Hoheit anderer Nationzustände im Schutz des Reiches.
Negroponte wurde schwer in die Wahl mit 2005 Irakern - eine Wahl miteinbezogen, die er hinausgeschoben wünschte, bis die rechten „Shiite Führer“ an der richtigen Stelle gesetzt waren. Jedoch führte großartiges Ajatollah-Ali Al-Sistani einen populären nicht-heftigen Widerstand zu den Intrigen Negropontes und die US-UK Gruppe hatte keine andere Entschädigung aber, die Wahl zu erlauben. Diplomatische Beschämung abfragend, stellte Negroponte die US dogmatische Maschinerie in hohes Zahnrad ein, um die Wahlen als US Initiative, die gleiche Weise darzustellen die US Ansprüche, die Kenyan Krise im Januar beendet zu haben.
Nachdem diese erfolgreiche Drehbeschleunigung durch Negroponte, er sofort als der erste Direktor der nationalen Intelligenz ernannt wurde, muß ein Meisterstück McGee itching, um über die Politik von Zimbabwe zu emulieren.
Karriere Negropontes hatte seinen Bogen, von Honduras zu reichen, in dem, wie Botschafter Reagans, den er gegen Terroristen beaufsichtigte,' Krieg gegen Nicaragua, nach den Irak, in dem zwingt, wie Botschafter Bushs er kurz einer anderen übung in behaupteter Demokratisierung vorsaß.
McGee ist nicht nach der Freiheit und der Freiheit von Zimbabweans. Er ist nach einem Wahlergebnis, das in übereinstimmung mit den Wünschen der US imperialen Berechtigung ist. Bis zu in der kommenden Wahl wird, die Wörter betroffen, die von Noam Chomsky, der berühmte amerikanische Linguist gesprochen werden und akademisch, seien Sie am 2. März 2005 incisive.
Besagter Chomsky: „In übereinstimmung mit der starken Linie des Durchganges und seiner Institutionswurzeln, können wir vorwegnehmen, daß Washington nicht bereitwillig politische Resultate zuläßt, denen es entgegensetzt.“
Deshalb lassen die US nicht Hamas in Palästina zu, und dieser ist auch, warum die öffentliche Meinung zugunsten der US-UK Zurücknahme vom Irak total von der Bush Masse der Gleichen von Condoleezza Rice, von Dick Cheney und von Donald Rumsfeld ignoriert worden ist.
Die US lassen nicht ein Wahlresultat zu, das nicht Präsidenten Mugabe absetzt. Solch ein Resultat ist durch das betrügerische und undemocratic Definition ``". Einerseits ist Sieg für Tsvangirai durch Definition das Kompendium der Demokratie.
Zimbabwe wird nicht mit der Drohung der Energie-hungrigen Marionette Politiker gegenübergestellt, die schamlos für die Finanzierung aus den reichen und leistungsfähigen Ländern erbitten. Tsvangirai-führende und Biti-ausgeübte Ausstattung dieses ist keine Herausforderung an allen zu einer revolutionären Partei wie Zanu-LEISTUNGSFAKTOR.
Eher wird Zimbabwe mit der Drohung des leistungsfähigsten Landes der Welt, ein Land gegenübergestellt, das seine ganze Energie auf dem Versuchen, die Regierung aus so vielen Ländern zu lokalisieren entfaltet hat, entweder überzeugt werden oder bedroht werden kann.
Die Regierung ist Einfassungprovokationen vom höchstwertigen von einigen seiner eigenen Bürger gewesen - bevölkeren Sie das Kommen von einem Abschnitt der Bevölkerung, die romanticised durch das Funkeln der westlichen Kapitalien sowie die Süsse des US Dollars gewesen ist.
Diese Provokation wird bedeutet, um die Regierung in eine repressive Tat und so zu drücken, welches das US-UK Bündnis mit dem gesamten diplomatischen Arsenal bewaffnet, das sie wünschen. Es ist in diesem Kontext, den Reports der Gewalttätigkeit in einigen Teilen der Landnotwendigkeit, mit dem Scharfsinn gehandhabt zu werden sie verdienen.
Tsvangirai und seine MDC-T Leutnants können schreien alle, die sie wünschen, daß sie Gewalttätigkeit entsetzend finden, aber die Wahrheit der Angelegenheit ist, daß das MDC fap von seiner Anordnung hat, die für Gewalttätigkeit mit der Verzweiflung eines in Verlegenheit gebrachten Kaninchens verlangt.
Es ist wie das Hören des MDC-T, die Identität von Sanktionen im Kommentar zu schützen, der auf den ökonomischen Kranken bezogen wird, die heute Zimbabwe gegenüberstellen. Es entsetzt schrecklich, um Gefährten Zimbabweans zu hören, Sanktionen und die ausgiebig zu verteidigen, die sie auferlegten, insofern als sie hysterisch Präsidenten Mugabe für alles tadeln, das das US-UK Bündnis im Land heute ausgeführt hat.
Zanu-LEISTUNGSFAKTOR ist nicht ohne Schuld. Eine Revolution, die den Luxus von Korruption, von Trägheit, von Habsucht und von bickering sich leisten kann, kann nicht ohne Schuld sein.
Jedoch ist es absolut unehrlich, damit jedermann behauptet, daß die Sanktionen, die Zimbabwe am Anfang dieses Jahrhunderts auferlegt werden, von einem gutartigen Effekt zum Zustand der Wirtschaft heute sind. Gleichmäßig ist es nicht ehrlich vorzutäuschen, daß Korruption nichts hat, mit dem Zustand der Wirtschaft heute zu tun.
Einige haben gesagt, daß Zanu-LEISTUNGSFAKTOR gegen die Wirtschaft als seine Opposition steht, mit der albernen Gruppe in der Opposition MDC-T nur dienend als Vollmacht. Die Wirtschaft oder ist es die Wirtschaftskrise, ist tatsächlich eine Kreation der westlichen Energien und logisch steht Zanu-LEISTUNGSFAKTOR folglich gegen das westliche Bündnis, wie durch das MDC-T konfrontiert.
Ebenso müssen Wähler beachten, daß sie in einer Wahl zwischen ihrer Partei und den westlichen Energien - ihre Partei sich engagieren, weil die Mehrheit einen MDC fap Mitgliedern in der Tat Kinder von Zanu-LEISTUNGSFAKTOR sind.
Es ist Amtsinhaber nach dem Allgemeinen von Zimbabweans, zum sich zu reflektieren auf, was vor uns politisch im Augenblick ist und dadurch, daß Reflexion beschließen, das Staatsinteresse zu stehen und zu verteidigen.
Zimbabwe, zusammen sind wir einer. Wir überwinden.
mit L Grund Wafawarova ist ein politischer Verfasser und kann auf wafawarova@yahoo.co.uk in Verbindung getreten werden
Missão crítica: Essays no Promotion da democracia
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
Missão crítica no seu livro “: Os Essays no Promotion da democracia (2004) “, Thomas Carothers escreveram: “Onde a democracia parece caber dentro bem com a segurança dos E.U. e os interesses econômicos, os Estados Unidos promovem a democracia. Onde a democracia clashes com outros interesses significativos, downplayed ou é ignorada mesmo. “
Carothers serviu no departamento do estado de Reagan em o que foi sabido como “projetos do realce da democracia” em América Latin durante os 1980s e escreveu uma história destes projetos em seu livro - extrair a conclusão antecedente.
O promotion so-called da democracia transformou-se o tema principal da política declarada dos E.U. em o Oriente Médio, apenas como ele é o tema principal da política declarada dos E.U. em Zimbabwe. Declarado porque a participação dos E.U. nos casos de Zimbabwe não tem nada fazer com o tema da democracia por qualquer medida da imaginação.
O projeto que foi atribuído ao embaixador James D. McGee por George W. Bush tem um fundo. É parte “de uma linha forte da continuidade” no período borne-Frio da guerra; porque Carothers o chamaria.
A linha forte da continuidade, e os interesses do poder que a sustentam, são a única explanação que pode ser dada para o papel novo de McGee como o gerente da campanha para Morgan Tsvangirai. A substância real da postura puerile de “promover a democracia” por McGee, através da sustentação do lapdog do grupo dos diplomatas ocidentais postados em Harare, é o resolve pelo oeste para assegurar-se de que Zimbabwe esteja funcionado por um regime esse kowtows política extrangeira sabre-chocalhando aos E.U.'.
Para o império, junho 27 é o dia para proteger “a linha forte da continuidade”. A continuidade foi ilustrada pelo diplomacy do Guerra-estilo de Frio de McGee. O roguery, o waggery, o incivility e o mischievousness portrayed assim distante por McGee são justos mas um sinal explícito que os E.U. estão engrenados não somente para virar o estabelecimento político em Zimbabwe, mas para reivindicar também a responsabilidade e o crédito para ele.
Os E.U. têm empurrado para o confrontation entre supporters de MDC-T e o governo por muito tempo. Isto foi perseguido com patrocinar das organizações civic obnoxious dobradas em rabble-rousing e introduzir o governo de Zimbabwe na ação retaliatory.
Esta aproximação do confrontational não poderia ser refletida mais melhor do que nas palavras de Morgan Tsvangirai quando respondia a uma pergunta em suas possibilidades de ganhar o run-off presidencial da eleição. Isto era imediatamente depois que Tsvangirai retornou de seu exile sympathy-procurando self-imposed.
Tsvangirai dito: “Tão certo como o sol se levanta no leste e se ajusta no oeste, Mugabe não está indo ganhar esta eleição.” Se seria perdoado pensando de que o repórter que entrevista Tsvangirai tinha inquirido sobre vistas de Tsvangirai em possibilidades do presidente Mugabe de ganhar a eleição.
Tsvangirai foi pedido explicitamente sobre seus próprios prospetos e possibilidades de ganhar a eleição mas, naturalmente, sabe que his que ganha não pode ser notícia antes de o presidente Mugabe que perde uma eleição. Este é o credo em cima de que Washington está dirigindo operações em Harare.
A eleição não é sobre a política ou as edições que afetam o bem-estar de Zimbabweans. É sobre confrontar um homem que irrite o Emperor. É sobre derrotar um processo revolucionário que esteja na maneira do capital internacional Nos-possuído. É sobre confrontar uma volta que dismembered a instituição agrarian imperial que governou uma vez supremo nos casos agriculturais de África do sul.
Tsvangirai sabe muito bem que McGee não estará imprimido demasiado sobre ele que fala sobre como pretende ganhar a eleição. Sabe que não é o centrepiece do jogo de poder político. Sabe que seus patrocinadores estão preocupados mais sobre o presidente Mugabe do que se importam com his que ganham ou o que acontece com ele após uma vitória. Sabe que é um penhor na picada grande Zanu-PICOFARAD do jogo e em seus mestres no rulership britânico.
O papel de Tsvangirai no run-up ao run-off é parecer combater um dictatorship ruthless as well as a ser visto promover a liberdade e a liberdade. Seu papel não é oferecer a Zimbabwe a liderança melhor e parece ser honesto bastante não fingir mesmo ser um líder prometedor. Quando fala do alimento, dos trabalhos e de uma vida melhor, faz-lhe o espaço livre de que “nossos amigos da comunidade internacional” farão exame cuidado daquela. No primeiro círculo das eleições, Tsvangirai teve mesmo figuras de quanto dinheiro estaria vindo nos primeiros 100 dias de seu “governo”.
Os eleitores foram ditos que a quantidade era US$10 bilhão e muitas pensaram mais melhor deste pacote do que o pacote dos sanctions. George Orwell não saberia se rir ou weep. E Josiah Tongogara explodiria na raiva revolucionária. No fato, deve ter já.
McGee está tentando fazer que John Negroponte fêz no Iraqi em 2004. Negroponte foi atribuído ao excesso “sovereignty Iraqi” da mão no fulfilment da missão “messianic” de Bush de trazer a democracia do `do `'' a o Oriente Médio. Naturalmente, o mentality ocidental não vê o irony “entregar do sovereignty do excesso” a outras nações. Ao elite governando ocidental, o sovereignty de outros nação-estados está na custódia do império.
Negroponte foi envolvido pesadamente na eleição de 2005 Iraqi - uma eleição que quis postponed até que de “os líderes direitos Shiite” estiveram postos no lugar. Entretanto, o al-Sistani grande de Ali do Ayatollah conduziu a uma resistência non-violenta popular aos machinations de Negroponte e o grupo de US-UK não teve nenhum outro recourse mas para permitir a eleição. Detetando o mortification diplomatic, Negroponte ajustou a maquinaria doctrinal dos E.U. na engrenagem elevada para representar as eleições como uma iniciativa dos E.U., a mesma maneira as reivindicações dos E.U. para ter terminado a crise de Kenyan em janeiro.
Depois que esta rotação bem sucedida por Negroponte, ele foi nomeada imediatamente como o primeiro diretor da inteligência nacional, um feat McGee deve itching para emular através da política de Zimbabwe.
A carreira de Negroponte teve seu arco variar de Honduras, onde como o embaixador que de Reagan oversaw Contra o terrorista força' a guerra de encontro a Nicarágua, a Iraq, onde como o embaixador de Bush ele presided momentaneamente sobre um outro exercício no democratisation purported.
McGee não é após a liberdade e a liberdade de Zimbabweans. É após um resultado de eleição que seja na linha dos desejos da autoridade imperial dos E.U. Até na eleição de vinda é concernido, as palavras faladas por Noam Chomsky, lingüista americano renowned e académico, março em 2, 2005 seja o mais incisive.
Chomsky dito: “Na linha da linha forte da continuidade e de suas raizes institutional, nós podemos antecipar que Washington não tolerará prontamente os resultados políticos que opõe.”
Isto é porque os E.U. não toleram Hamas em Palestina, e este é também porque a opinião pública no favor da retirada de US-UK de Iraq foi ignorada totalmente pela multidão de Bush dos gostos de Condoleezza Rice, de Dick Cheney e de Donald Rumsfeld.
Os E.U. não tolerarão um resultado da eleição que não depose o presidente Mugabe. Tal resultado é pelo `do `da definição fraudulent e undemocratic ". Na uma mão, a vitória para Tsvangirai é pela definição o compêndio da democracia.
Zimbabwe é enfrentado não com a ameaça dos políticos poder-com fome do fantoche que soliciting shamelessly para financiar dos países ricos e poderosos. O equipamento Tsvangirai-conduzido e Biti-administrado isto não é nenhum desafio em tudo a um partido revolucionário como Zanu-PICOFARAD.
Rather, Zimbabwe é enfrentado com a ameaça do país o mais poderoso do mundo, um país que desdobre todas suas energias em tentar isolar o governo de tantos como países como pode ser persuadido ou ameaçado.
O governo foi provocations dos revestimentos da ordem a mais elevada de alguns de seus próprios cidadãos - povoe a vinda de uma seção da população que foi romanticised pelo glitter de capitais ocidentais as well as o sweetness do dólar de E.U.
Este provocation é significado introduzir o governo na ação repressive e essa maneira que arma o alliance de US-UK com o arsenal que diplomatic inteiro querem. Está neste contexto que os relatórios da violência em algumas partes da necessidade do país ser controlado com o ingenuity eles merecem.
Tsvangirai e seus tenentes de MDC-T podem shout tudo que quer que encontram a violência que appalling, mas a verdade da matéria é que o CDM tem de sua formação que hankering para a violência com o desperation de um coelho encurralado.
É como a audição do MDC-T proteger a identidade dos sanctions no commentary relacionado aos mais econômicos que enfrentam Zimbabwe hoje. Appalling terrìvel para ouvir o companheiro Zimbabweans profusely defender os sanctions e os aqueles que os impuseram visto que responsabilizam hysterically o presidente Mugabe por tudo que o alliance de US-UK tem projetado no país hoje.
Zanu-PICOFARAD não é sem culpa. Uma volta que possa ter recursos para o luxo do corruption, do laziness, do greed e de bickering não pode ser sem culpa.
Entretanto, é absolutamente dishonest para que qualquer um reivindique que os sanctions impostos em Zimbabwe no começo deste século são de um efeito benigno ao estado da economia hoje. Ingualmente, não é honesto fingir que o corruption não tem nada fazer hoje com o estado da economia.
Alguns disseram que Zanu-PICOFARAD está estando de encontro à economia como sua oposição, com o grupo clownish na oposição MDC-T que serve somente como um proxy. A economia, ou é ele a crise econômica, é, no fato, uma criação de poders ocidentais e logicamente Zanu-PICOFARAD, está estando conseqüentemente de encontro ao alliance ocidental como fronteado pelo MDC-T.
Do mesmo modo os eleitores devem estar cientes que estão acoplando em uma eleição entre seu partido e os poders ocidentais - seu partido porque a maioria de membros do CDM é certamente crianças de Zanu-PICOFARAD.
É encarregado em cima do generality de Zimbabweans a refletir em o que é antes de nós polìtica para a direita agora e que a reflexão escolhe estar e defender o interesse nacional.
Zimbabwe, junto nós somos um. Nós superaremos.
l razão Wafawarova é um escritor político e pode ser contatado em wafawarova@yahoo.co.uk
Kritisk beskickning: Essäer på demokratibefordran
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
I his boka ”den kritiska beskickningen: Essäer på demokratibefordran (2004) ”, Thomas Carothers skrev: ”Var demokrati visas till passformen i brunn med US-säkerhet och ekonomiskt intresserar, främjar Förenta staterna demokrati. Var demokratisammandrabbningar med annat viktigt intresserar, downplayeds ignoreras det eller även. ”
Carothers som tjänas som i det Reagan utrikesdepartementet på, vad var bekant, som ”demokratiförbättringen” projekterar i Latinamerika under 80-tal, och han skrev en historia av dessa projekterar i his bokar - att dra den foregoing avslutningen.
Den so-called demokratibefordran har blivit det ledande temat av förklarad US-politik i Mellanösten, rättvis något liknande som det är det ledande temat av den förklarade US-politiken på Zimbabwe. Förklarat, därför att US-medverkan i angelägenheterna av Zimbabwe har ingenting att göra med temat av demokrati vid några, mäta av fantasi.
Projektera som har tilldelats till ambassadören James D. McGee vid George W. Bush har en bakgrund. Det är delen av ”ett starkt fodrar av kontinuitet” i posta-Förkylningen kriger period; som Carothers skulle appell det.
De starka fodrar av kontinuitet, och driva intresserar, som tål den, är den enda förklaringen som kan ges för McGees nya roll som kampanjchefen för Morgan Tsvangirai. Den verkliga vikten av det puerile göra sig till av ”att främja demokrati” vid McGee, till och med lapdogservicen av ligan av västra diplomats som posteras i Harare, är beslutsamheten vid det västra att se till att Zimbabwe körs av ett det styre kowtows till USEN' som sabel-rosslar utrikespolitik.
För väldet är Juni 27 dagen som skyddar ”det starkt, fodrar av kontinuitet”. Kontinuiteten har illustrerats av McGees Förkylning Kriga-utformar diplomati. Bovaktigheten, waggeryen, incivilityen och mischievousnessen som beskrivas av McGee, är så långt rättvisa, men ett explicit signalerar, att USEN utrustas inte endast för att förarga den politiska etableringen i Zimbabwe, men också att fordra ansvar och kreditera för det.
Usen har varit driftig för konfrontation mellan supportrar av MDC-T och regeringen på länge. Detta har förfölts till och med sponsra av obnoxious medborgerliga organisationar som är vridna på pack-att väcka och som är driftiga regeringen av Zimbabwe in i vedergällnings- handling.
Detta konfrontations- att närma sig kunde inte reflekteras några som är bättre än i, uttrycker av Morgan Tsvangirai, då han svarade en ifrågasätta på his riskerar av att segra presidentvalomtävlingen. Detta var rättvist efter Tsvangirai som gicks tillbaka från hans self-imposed sympati-sökande exil.
Said Tsvangirai: ”Så säkert som sunlöneförhöjningarna i öst och uppsättningar i det västra, Mugabe går inte att segra detta val.”, En skulle förlåtas för tänkande som reporter som intervjuar Tsvangirai, hade frågat om Tsvangirais beskådar på presidenten Mugabes riskerar av att segra valet.
Tsvangirai frågades om hans egna utsikter och riskerar tydligt av att segra valet, men, naturligtvis, vet han att his som segrar kan inte vara nyheterna framåt av presidenten Mugabes som förlorar ett val. Denna är credoen som Washington riktar på funktioner i Harare.
Valet är inte om politik eller utfärdar att påverka välfärden av Zimbabweans. Det är om att konfrontera en man som har retat upp kejsaren. Det är om att besegra ett revolutionärt bearbetar som har stått i långt av US-ägd landskamphuvudstad. Det är om att konfrontera en rotation som har dismembered den imperialistiska agrarian institutionen, som härskade en gång suveränt i de jordbruks- angelägenheterna av sydliga Afrika.
Tsvangirai vet mycket väl att McGee ska inte för för att imponeras om honom som talar om hur han ämnar segra valet. Han vet att han inte är bordsuppsatsen av den politiska power play. Han vet att hans sponsorer oroas mer om presidenten Mugabe, än de att bry sig om his som segrar eller vad blir av honom efter någon sådan seger. Han vet att han är en pantsätta i den stora leken som görar full av hål Zanu-PF och his styr i den brittiska rulershipen.
Tsvangirais roll i runen-up till omtävlingen är att verka att combating en hänsynslös diktatur as well as som ska ses för att främja frihet och frihet. Hans roll är inte att erbjuda Zimbabwe bättre ledarskap, och han verkar för att vara ärlig nog inte även att låtsa för att vara en lova ledare. När han talar av mat, jobb och ett bättre liv, gör han det frikänden som ”våra vänner ska takeomsorg från för internationellt samfund” av det. I den första rundan av val hade Tsvangirai även figurerar av, hur mycket pengar skulle är kommande i de första 100 dagarna av hans ”regering”.
Väljare berättades att beloppet var miljarden US$10 och många tanke förbättrar denna paketerar än paketera av sanktioner. George Orwell som huruvida skulle för att inte ha bekant som skrattar eller som gråter. Och Josiah skulle Tongogara har sprängt in i revolutionär ilska. I faktum måste han ha redan.
McGee är pröva att göra vilken John Negroponte gjorde i irakier i 2004. Negroponte tilldelades för att räcka över ”irakisk suveränitet” i uppfyllelse av Bush ”messianic beskickning” av att komma med `- `- demokrati'' till Mellanösten. Naturligtvis ser den västra mentaliteten inte ironin av ”att räcka över” suveränitet till andra nationer. Till den västra avgörandeeliten nation-påstår suveräniteten av annan är i arresten av väldet.
Negroponte var tungt involverad i det 2005 irakiska valet - ett val som han önskade senarelagt, tills de högra ”Shiite ledarna” sattes in förlägger. Emellertid ledde storslagen ayatollaAli al-Sistani ett populärt non-våldsamt motstånd till Negropontes machinations, och US--UKligan hade ingen annan tillflykt men att låta valet. Avkänna diplomatiskt förtret, Negroponte uppsättning som det dogmatiska maskineriet för US in i kick utrustar för att föreställa valen som en US-insats, samma, långt USEN fordrar för att ha avslutat den kenyanska krisen i Januari.
Efter denna lyckade snurrande av Negroponte nominerades han omgående som den första direktören av medborgareintelligens, en bedrift McGee måste klia för att tävla med via politiken av Zimbabwe.
Negropontes karriär hade dess båge att spänna från Honduras, var, som Reagans ambassadör honom hade uppsikt över Contra terrorist som styrkor kriger mot Nicaragua, till Irak, var, som buske ambassadör han varade ordförande kort över another övar i purported demokratisering.
McGee är inte efter friheten och friheten av Zimbabweans. Han är efter ett valresultat som är i överensstämmelse med wishesna av den imperialistiska myndigheten för US. I så långt, som det kommande valet angå, uttrycker talat av Noam Chomsky, den berömda amerikanlingvisten, och akademiker, på mars 2, 2005 är mest skarp.
Said Chomsky: ”I överensstämmelse med det starkt fodra av kontinuitet, och dess institutionellt rotar, oss kan förutse att Washington som inte klart ska för att tolerera politiska resultat som det motsätter.”,
Detta är varför USEN inte tolererar Hamas i Palestina, och denna är också varför allmän opinion i favör av US--UKtillbakadragande från Irak har totalt ignorerats av den Bush folkmassan av något liknande av Condoleezza Rice, Dick Cheney och Donald Rumsfeld.
Usen som ska för att inte tolerera ett valresultat som inte depose presidenten Mugabe. Ett sådan resultat är vid odemokratisk definition`- `som är bedräglig och ". Å ena sidan är segern för Tsvangirai vid definition kompendiumet av demokrati.
Zimbabwe vändas mot inte med hot av driva-hungriga dockapolitikar som soliciting shamelessly för att betala från rika och kraftiga länder. Detta Tsvangirai-ledde och Biti-administrerade dräkten är ingen utmaning alls till en revolutionär partinågot liknande Zanu-PF.
Ganska vändas mot Zimbabwe med hot av världens kraftigaste land, ett land som har utplacerat alla dess energier på pröva till isolaten regeringen från så många länder, som kan endera övertalas eller hotas.
Regeringen har varit belägen mitt emot provokationer av det högst beställer från några av dess egna medborgare - bemanna kommande från en dela upp av befolkningen som har varit romanticised vid blänka av västra huvudstäder as well as sötman av US-dollaren.
Denna provokation betyds för att skjuta regeringen in i undertryckande handling och ditåt att beväpna US--UKalliansen med den hela diplomatiska arsenalen som de önskar. Det är i detta sammanhang som rapporter av våld i några delar av landsbehovet att klaras av med påhittigheten dem förtjänar.
Tsvangirai och hans MDC--Tlieutenants kan ropa alla som de önskar att de finner hemskt våld, men sanningen av materien är att MDCEN har från dess bildande som hankering för våld med desperationen av en tränga någon kanin.
Det är lik utfrågning MDCEN-T som skyddar identiteten av sanktioner i kommentaren släkt till de ekonomiska illsna som i dag vänder mot Zimbabwe. Det är dreadfully hemskt att höra med- Zimbabweans försvar profusely sanktioner och de som lade på dem inasmuch, som de klandrar hysterically presidenten Mugabe för allt som US--UKalliansen har iscensatt i landet i dag.
Zanu-PF är inte without klander. En rotation, som kan ha råd med lyxen av korruption, lazinessen, girighet och gnabben, kan inte vara utan klander.
Emellertid det absolut ohederligt för att är någon ska fordra att sanktionerna som läggs på på Zimbabwe på början av detta århundrade är av ett godartat verkställer till det statligt av ekonomin i dag. Lika inte är det ärligt att låtsa att korruption har ingenting att göra med det statligt av ekonomin i dag.
Några har sagt att Zanu-PF står mot ekonomin som dess opposition, med den clownish ligan i portionen för opposition MDC-T endast som en närstående. Ekonomin, eller är det den ekonomiska krisen, är, i faktum, en skapelse av västra överhet, och logiskt står Zanu-PF, därför, mot den västra alliansen som beklädd av MDCEN-T.
Jämväl måste väljare vara medvetna att de kopplar in i ett val mellan deras parti och den västra överheten - deras parti, därför att majoriteten av MDC-medlemmar är sannerligen barn av Zanu-PF.
Det är vilande på på generalityen av Zimbabweans att reflektera på vad är för oss som politiskt är högra nu och däri reflexionen väljer att stå och att försvara medborgare intressera.
Zimbabwe tillsammans är vi en. Vi betaget.
l resonerar Wafawarova är en politisk författare och kan kontaktas på wafawarova@yahoo.co.uk
Критически полет: Эсса на промотировании народовластия
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
В полет его книге «критически: Эсса на промотировании народовластия (2004) «, Thomas Carothers написали: «Где кажется, что приспосабливает народовластие внутри наилучшим образом с обеспеченностью США и хозяйственными интересами, Соединенные Штаты повышают народовластие. Где clashes с другими значительно интересами, оно народовластия downplayed or even проигнорировало. «
Carothers служило в Государственном департаменте Рейган на было известно как «проекты повышения народовластия» в латинской америке во время 1980s и он написал историю этих проектов в его книге - рисовать foregoing заключение.
So-called промотированием народовластия было leading темой объявленной политики США в The Middle East, как раз как оно будет leading тема объявленной политики США на Зимбабве. Объявлено потому что запутанность США в делах Зимбабве не имеет ничего сделать с темой народовластия любым измерением воображения.
Проект был задан к D. Джеймс посола. McGee George W. Bush. Кустик имеет предпосылку. Будет частью «сильной линии непрерывности» в столб-Холодном периоде войны; по мере того как Carothers вызвало бы его.
Сильной линией непрерывности, и интересами силы которые терпят ее, будут единственное объяснение которое можно дать для роли McGee новой как менеджер кампании для Morgan Tsvangirai. Реальное вещество puerile posture «повышать народовластие» McGee, через поддержку lapdog шатии западных дипломатов помещенных в Harare, будет решением западом для того чтобы обеспечить что Зимбабве бежится режимом тем kowtows к международная политика США' sabre-простукивая.
Для империи, 27-ое июня будет день для того чтобы защитить «сильную линию непрерывности». Непрерывность была проиллюстрирована дипломатией Войн-типа Холодн McGee's. Roguery, waggery, incivility и mischievousness портретированные до тех пор McGee будут справедливы но точны сигнал что США not only зацеплены для того чтобы осадить политическую установку в Зимбабве, но также востребовать ответственность и кредит для его.
США нажимали для конфронтации между сторонницами MDC-T и правительством for a long time. Это было последовано через спонсировать obnoxious civic организаций согнутых на rabble-rousing и нажимать правительство Зимбабве в retaliatory действие.
Этот подход к confrontational не смог быть отражен нисколько более лучше чем в словах Morgan Tsvangirai когда он отвечал на вопрос на его шансах выигрывать стекание президентского выбора. Это было сразу после Tsvangirai возвратило от его self-imposed сочувстви-изыскивать exile.
Сказанное Tsvangirai: «Как уверенн как восходы солнца в востоке и комплекты в западе, Mugabe не идет выиграть это избрание.» Прощать для думать что репортер интервьюируя Tsvangirai спросил о взглядах Tsvangirai на шансах президента Mugabe's выигрывать избрание.
Tsvangirai точно было спрошено о его собственных перспективностях и шансах выигрывать избрание но, of course, он знает что его выигрывая не может быть новости впереди президента Mugabe's теряя избрание. Это будет credo на вашингтон направляет деятельности в Harare.
Избрание не о политике или вопросах влияя на благосостояние Zimbabweans. Оно о confronting человек злил Emperor. Оно о наносить поражение революционному процессу стоял в дороге Нас-имеемой международной столицы. Оно о confronting виток расчленял имперское аграрное заведение раз управляло высшим в аграрных делах Южной Африки.
Tsvangirai знает very well что McGee слишком не будет впечатлено о ем talk about как он предназначает выиграть избрание. Он знает что он не будет centrepiece игры политической власти. Он знает его рекламодатели больше потревожены о президенте Mugabe чем они заботят о его выигрывая или случается его после любого выигрыша. Он знает он будет пешкой в большом питтинге Zanu-ПИКОФАРАДЕ игры и его оригиналах в великобританском rulership.
Роль Tsvangirai в run-up к стеканию должна показаться, что сразила беспощадную диктатуру также, как, котор нужно увидеть, что повысила вольность и свободу. Его роль не предложить Зимбабве более лучшее водительство и он кажется, что будет честен достаточно даже не претендовать быть перспективнейшим руководителем. Когда он говорит еды, работ и более лучшей жизни, он делает им ясность которую «наши друзья от сообществ» примут внимательности того. В первом туре голосования, Tsvangirai даже имело рисунки how much деньг приходила бы в первые 100 дни его «правительства».
Избиратели были сказаны что количеством было US$10 миллиард и много думали более лучше этот пакет чем пакет санкций. Джордж Orwell известное не имело бы ли смеяться над или заплакаться. И Josiah Tongogara взорвало бы в революционный гнев. В действительности, он должен иметь уже.
McGee пытается сделать что Джон Negroponte сделало в Iraqi в 2004. Negroponte было задано для того чтобы hand over «иракское суверенство» в восположении полета кустика «messianic» приносить народовластие ``'' к The Middle East. Of course, западный mentality не видит ироничность «hand over» суверенство к другим нациям. К западной управляя элите, суверенство других наци-положений находится в custody империи.
Negroponte тяжело включилось в избрание 2005 Iraqi - избрание, котор он хотел после того как он отложен до тех пор пока правые «руководители Shiite» не положить in place. Однако, грандиозный al-Sistani Али аятолы вел популярное non-яростное сопротивление к machinations Negroponte и шатия US-UK не имела никакой другой recourse но позволить избрание. Воспринимающ дипломатическое mortification, Negroponte установило машинное оборудование США doctrinal в высокую шестерню для того чтобы представить избрания как инициатива США, такая же дорога заявки США для того чтобы закончить кризис Kenyan в январе.
После того как эта успешно закрутка Negroponte, он немедленно была nominated как первый директор национальной сведении, feat McGee должен itching для того чтобы подражать через политику Зимбабве.
Карьера Negroponte имела свою дугу заколебаться от Гондураса, где по мере того как посол Рейган, котор он надзирал Contra террорист принуждает' войну против Никарагуаа, к Ираку, где по мере того как посол кустика он кратко председательствовало над другой тренировкой в purported демократизации.
McGee не после вольности и свободы Zimbabweans. Он после результата выборов in line with желания авторитета США имперского. В далеко как приходя избрании относит, слова поговоренные Ноам Хомский, renowned американская лингуистка и академично, 2-ого марта 2005 будьте само инцизивно.
Сказанное Хомский: «In line with сильная линия непрерывности и своих учрежденческих корней, мы можем предвидеть что вашингтон готово не допустит политические исходы которые оно сопротивляется.»
This is why США не допускают Hamas в Палестине, и это также почему общественное мнение in favour of разведение US-UK от Ирака полно было проигнорировано толпой кустика подобий Кондолиза Райс, Dickа Cheney и Дональд Rumsfeld.
США не допустят исход избрания не делает президент Mugabe depose. Такой исход ``определения обманным и undemocratic ". С другой стороны, победой для Tsvangirai будет определением план- конспект народовластия.
Зимбабве посмотрена не с угрозой сил-голодных политиканов puppet беззастенчиво ходатайствуя для фондировать от богатые люди и могущественных стран. Обмундирование Tsvangirai-водить и Biti-administered этого будет никакой возможностью на всех к революционной партии как Zanu-ПИКОФАРАДА.
Довольно, Зимбабве посмотрена с угрозой большинств могущественной страны мира, страны которая раскрывала все свои энергии на пытаться изолировать правительство от так много стран как смогите или быть уговорено или угрожано.
Правительством были provocations облицовок самого строгого порядк порядка от некоторых из своих собственных граждан - населите приходить от раздела населенности romanticised glitter западных столиц также, как сладость доллара США.
Это provocation намеревается нажать правительство в репрессивную меру и ту дорогу подготовляя союзничество US-UK с всем дипломатическим арсеналом, котор они хочет. Оно находится в этом смысле рапорты расправы в некоторых частях потребности страны управляться с мудреностью они заслуживают.
Tsvangirai и его лейтенанты MDC-T могут крикнуть все, котор они хотят что они считают расправу appalling, но правда дела что MDC имеет от своего образования hankering для расправы с отчаянием загонянного в угол кролика.
Оно как слышать, что MDC-T защитило тождественность санкций в комментарии отнесенном к хозяйственным больноям смотря на Зимбабве сегодня. Оно dreadfully appalling для того чтобы услышать, что собрат Zimbabweans профузно защитил санкции и т навели их inasmuch as они hysterically обвинили президента Mugabe для всего союзничество US-UK проектировало в стране сегодня.
Zanu-ПИКОФАРАДА не без поричания. Виток может позволять роскошь развращения, laziness, greed и bickering не может быть без поричания.
Однако, оно совершенно нечестно для любого для того чтобы востребовать что санкции наведенные на Зимбабве на начале это столетия benign влияния к положению экономии сегодня. Равн, оно не честно для того чтобы претендовать что развращение не имеет ничего сделать с положением экономии сегодня.
Некоторые говорили Zanu-ПИКОФАРАДА стоит против экономии как свое противовключение, с clownish шатией в противовключении MDC-T только служя как полномочие. Экономией, или будет оно економичюеский кризис, будет, в действительности, творение западных сил и логически Zanu-ПИКОФАРАДА, поэтому, стоит против западного союзничества как о MDC-T.
Likewise избиратели должны быть осведомленны что они включают в избрании между их партией и западными силами - их партии потому что большинством членов MDC будет деиствительно дети Zanu-ПИКОФАРАДЫ.
Это будет incumbent на обычности Zimbabweans, котор нужно отразить на перед нами политически right now и в что отражение выбирает стоять и защищать общегосударственные интересы.
Зимбабве, совместно мы одним. Мы отожмем.
l причиной Wafawarova будет политический сочинитель и может быть контактирован на wafawarova@yahoo.co.uk
Kritieke Opdracht: Pogingen op de Bevordering van de Democratie
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
IN zijn boek „Kritieke Opdracht: De pogingen op de Bevordering van de Democratie (2004) „, Thomas Carothers schreven: „Waar de democratie om in goed met de veiligheid van de V.S. en economische belangen schijnt te passen, bevorderen de Verenigde Staten democratie. Waar de democratieconflicten met andere significante belangen, het downplayed of zelfs negeerden is. „
Carothers wordt gediend die in de Afdeling van de Staat Reagan op wat „projecten van de democratieverhoging“ in Latijns Amerika tijdens de jaren '80 genoemd werd en hij schreef een geschiedenis van deze projecten in zijn boek - makend de voorafgaande gevolgtrekking.
De zogenaamde democratiebevordering is het belangrijke thema van het verklaarde beleid van de V.S. in het Midden-Oosten geworden, enkel als het is het belangrijke thema van het verklaarde beleid van de V.S. inzake Zimbabwe. Verklaard omdat de betrokkenheid van de V.S. in de zaken van Zimbabwe niets heeft met het thema van democratie door om het even welke maatregel van verbeelding te doen.
Het project dat aan Ambassador James D. is toegewezen. McGee door George W. Bush heeft een achtergrond. Het maakt deel uit van een „sterke lijn van continuïteit“ tijdens de post-Cold periode van de Oorlog; aangezien Carothers het zou roepen.
De levendige lijn van continuïteit, en de machtsbelangstelling die het ondersteunen, zijn de enige verklaring die voor de nieuwe rol van McGee als campagneleider voor Morgan Tsvangirai kan worden gegeven. De echte substantie van de puerile houding van „het bevorderen van democratie“ door McGee, door de lapdogsteun van de troep van Westelijke diplomaten die in Harare worden geplaatst, is het besluit door het Westen om ervoor te zorgen dat Zimbabwe door een regime in werking wordt gesteld dat kowtows aan het sabre-rammelt van de V.S.' buitenlandse beleid.
Voor het Imperium, 27 is Juni de dag om de „sterke lijn van continuïteit“ te beschermen. De continuïteit is geïllustreerde door de oorlog-Stijl van McGee Koude diplomatie. Roguery, waggery, incivility en mischievousness die tot dusver door McGee wordt afgebeeld zijn enkel maar een expliciet signaal dat de V.S. niet alleen worden aangepast om de politieke onderneming in Zimbabwe te verstoren, maar ook om verantwoordelijkheid en krediet voor het te eisen.
De V.S. hebben voor confrontatie tussen verdedigers van mdc-t en de Overheid lange tijd geduwd. Dit is achtervolgd door het sponsoren van onaangename burgerorganisaties die bij rabble-opwekt worden gebogen en het duwen van de Regering van Zimbabwe in vergeldingsactie.
Deze conflictbenadering kon niet beter dan in de woorden van Morgan Tsvangirai worden weerspiegeld toen hij een vraag over zijn kansen beantwoordde om de presidentiële verkiezingsreproductie te winnen. Dit was vlak na Tsvangirai die van zijn aan zichzelf opgelegd sympathie-zoekend ballingschap is teruggekeerd.
Bovengenoemde Tsvangirai: „Zo zeker zoals zon gaan de stijgingen van het Oosten en de reeksen in het Westen, Mugabe niet deze verkiezing winnen.“ voor het denken worden vergeven dat de verslaggever die Tsvangirai interviewt over de meningen van Tsvangirai over de kansen van President Mugabe's om de verkiezing te winnen had gevraagd.
Tsvangirai werd uitdrukkelijk gevraagd over zijn eigen vooruitzichten en kansen om de verkiezing te winnen maar natuurlijk, weet hij dat zijn het winnen niet kan nieuws voor President zijn Mugabe's die een verkiezing verliest. Dit is credo waarop Washington verrichtingen in Harare leidt.
De verkiezing is niet over beleid of kwesties die het welzijn van Zimbabweans beïnvloeden. Het is over het confronteren van een mens die de Keizer heeft geïrriteerd. Het is over het verslaan van een revolutionair proces dat zich op de manier van ons-Bezeten internationaal kapitaal heeft bevonden. Het is over het confronteren van een revolutie die de keizer agrarische instelling dat eens besliste opperst in de landbouwzaken van Zuid-Afrika heeft verscheurd.
Tsvangirai weet zeer goed dat McGee niet ook indruk zal op over hem gemaakt worden die spreekt over hoe hij van plan is de verkiezing te winnen. Hij weet dat hij niet het belangrijkste voorwerp van het politieke machtsspel is. Hij weet zijn sponsors meer ongerust gemaakt zijn over President Mugabe dan zij om zijn het winnen geven of wat van hem wordt nadat zulk win. Hij weet hij een pand in het Grote Spel kuiltjes makend in zanu-PF en zijn meesters in Britse rulership is.
De rol van Tsvangirai ter voorbereiding van de reproductie is om een ruthless dictatuur te schijnen te bestrijden evenals vrijheid en vrijheid worden gezien bevorderen. Zijn rol is niet Zimbabwe betere leiding aan te bieden en hij schijnt eerlijk genoeg te zijn niet zelfs om te beweren een veelbelovende leider te zijn. Wanneer hij van voedsel, banen en het beter leven spreekt, maakt hij het duidelijk dat „onze vrienden van de internationale gemeenschap“ dat zullen behandelen. In de eerste ronde van verkiezingen, had Tsvangirai zelfs cijfers van hoeveel geld in de eerste 100 tijd van zijn „overheid“ zou komen.
De kiezers werden verteld dat het bedrag US$10 miljard was en velen dachten dit pakket beter dan het pakket van sancties. George Orwell zou niet geweten hebben of om te lachen of te huilen. En Josiah Tongogara zou in revolutionaire woede geëxplodeerda zijn. In feite, moet hij reeds hebben.
McGee probeert om te doen welk John Negroponte in Irakees in 2004 deed. Negroponte werd toegewezen om „Iraakse soevereiniteit“ in vervulling van de „Messiaanse opdracht“ van Bush van het brengen van democratie ``'' aan het Midden-Oosten te overhandigen. Natuurlijk, ziet de Westelijke mentaliteit niet de ironie van „het overhandigen“ soevereiniteit aan andere naties. Aan de Westelijke beslissende elite, is de soevereiniteit van andere nation-states in de bewaring van het Imperium.
Negroponte werd zwaar geïmpliceerdl in de Iraakse verkiezing van 2005 - een verkiezing die hij uitgesteld heeft gewild tot de juiste „leiders Shiite“ op zijn plaats werden gezet. Nochtans, leidde Grote Ayatollah Ali al-Sistani een populaire non-violent weerstand tegen machinations van Negroponte en de troep het V.S.-UK had geen andere toevlucht dan om de verkiezing toe te staan. Ontdekkende diplomatieke mortification, Negroponte plaatste de V.S. doctrinaire machines in hoog toestel om de verkiezingen als initiatief van de V.S., de zelfde manier te vertegenwoordigen de eisen van de V.S. om de Keniaanse crisis in Januari gebeëindigd te hebben.
Na deze succesvolle rotatie door Negroponte, werd hij onmiddellijk benoemd als eerste directeur van Nationale Intelligentie, moet een prestatie McGee itching om via de politiek van Zimbabwe na te streven.
Carrière van Negroponte had zijn boog die zich van Honduras uitstrekt, waar als ambassadeur van Reagan hij de oorlog op van de Contraterroristenkrachten' tegen Nicaragua, aan Irak toezicht hield, waar als ambassadeur van Bush hij kort een andere oefening in beweerde democratisering voorzat.
McGee is niet na de vrijheid en de vrijheid van Zimbabweans. Hij is na een verkiezingsresultaat dat met de wensen van het keizergezag van de V.S. overeenstemt. In zoverre dat de komende verkiezing betrokken is, zijn de woorden die door Noam Chomsky, de renowned Amerikaanse taalkundige worden gesproken en academisch, op 2 Maart, 2005 incisive.
Bovengenoemde Chomsky: „Overeenkomstig de sterke lijn van continuïteit en zijn institutionele wortels, kunnen wij voorzien dat Washington gemakkelijk geen politieke resultaten zal tolereren die het zich.“ verzet
Vandaar dat tolereren de V.S. geen Hamas in Palestina, en dit is ook waarom de publieke opinie ten gunste van terugtrekking het V.S.-UK van Irak totaal door de menigte van Bush van houdt van van Condoleezza Rice, Dick Cheney en Donald Rumsfeld is genegeerd.
De V.S. zullen geen verkiezingsresultaat tolereren dat geen President Mugabe getuigt. Zulk een resultaat is per definitie frauduleuze en ondemocratische ``". Enerzijds, is de overwinning voor Tsvangirai per definitie het compendium van democratie.
Zimbabwe wordt geconfronteerd niet met de bedreiging van macht-hongerige marionettenpolitici die shamelessly voor financiering van rijke en krachtige landen verzoeken. Tsvangirai-Geleid dit en de biti-Beheerde uitrusting is geen uitdaging bij allen aan een revolutionaire partij zoals zanu-PF.
Eerder, wordt Zimbabwe geconfronteerd met de bedreiging van het krachtigste land van de wereld, een land dat al zijn energieën bij het proberen om de Overheid van zo vele landen heeft opgesteld te isoleren zoals of kan worden overreed of worden gedreigd.
De overheid heeft provocaties van de hoogste orde van sommige van zijn eigen burgers onder ogen gezien - de mensen die uit een sectie van de bevolking komen die is geweest romanticised door schitteren van Westelijke kapitalen evenals de zoetheid van de dollar van de V.S.
Deze provocatie moet de Overheid in repressieve actie en die manier duwen bewapenend de alliantie het V.S.-UK met het volledige diplomatieke arsenaal dat zij hebben gewild. Het is in deze context dat de rapporten van geweld in sommige delen van het land met de vindingrijkheid moeten worden geleid die zij hebben verdiend.
Tsvangirai en zijn luitenants mdc-t kunnen schreeuwen allen zij willen dat zij geweld verschrikkelijk vinden, maar de waarheid van de kwestie is dat MDC van zijn vorming voor geweld met de wanhoop van een in het nauw gedreven konijn hankering.
Het is als het horen van mdc-t beschermend de identiteit van sancties in commentaar met betrekking tot de economische tegenslagen die Zimbabwe vandaag onder ogen zien. Het is vreselijk verschrikkelijk om medeZimbabweans te horen overvloedig verdedigend sancties en zij die hen oplegden aangezien zij hysterically President Mugabe van alles beschuldigen die de alliantie het V.S.-UK in het land vandaag heeft gebouwd.
Zanu-PF is niet zonder schuld. Een revolutie die zich de luxe van corruptie, luiheid, hebzucht en bickering kan veroorloven kan zonder schuld zijn niet.
Nochtans, is het absoluut oneerlijk voor iedereen om te beweren dat de sancties die aan Zimbabwe aan het begin van deze eeuw worden opgelegd vandaag van een goedaardig effect aan de staat van de economie zijn. Eveneens, is het niet eerlijk om te beweren dat de corruptie niets heeft met de staat van de economie vandaag te doen.
Sommigen hebben gezegd zanu-PF zich tegen de economie als zijn oppositie bevindt, met de potsierlijke troep in de oppositie mdc-t dat slechts als volmacht dient. De economie, of is het de economische crisis, is, in feite een verwezenlijking van Westelijke bevoegdheden en logisch gezien zanu-PF, daarom, bevindt zich tegen de Westelijke alliantie zoals die door mdc-t wordt uitgezien op.
Eveneens moeten zich de kiezers ervan bewust zijn dat zij in een verkiezing tussen hun partij en Westelijke bevoegdheden - hun partij in dienst nemen omdat de meerderheid van leden MDC inderdaad kinderen van zanu-PF is.
Het is zittend op de algemeenheid van Zimbabweans om wat te overdenken vóór ons politiek op dit ogenblik is en in die bezinning verkies om me de nationale rente te bevinden en te verdedigen.
Zimbabwe, samen zijn wij één. Wij zullen overwinnen.
l de Reden Wafawarova is een politieke schrijver en kan op wafawarova@yahoo.co.uk worden gecontacteerd
مهمة حرجة: تجارب على ديموقراطيّة ترقية
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
في كتابه "مهمة حرجة: كتب تجارب على ديموقراطيّة ترقية (2004) ", توماس [كروثرس]: "حيث ديموقراطيّة يظهر أن يلائم داخل جيّدا مع [أوس] أمن وفوائد اقتصاديّة, يروّج الولايات المتّحدة الأمريكيّة ديموقراطيّة. حيث ديموقراطيّة يشتبك مع أخرى فوائد هامّة, قلّلت هو [أر فن] تجاهلت. "
خدم [كروثرس] في ريغان دولة قسم على ماذا كان عرفت بما أنّ "ديموقراطيّة تعزيز" مشاريع في [لتين مريك] أثناء الثمانينات وهو كتب تاريخ من هذا مشاريع في كتابه - يسحب الاستنتاج [فورغينغ].
الما يسمّى ديموقراطيّة قد أصبح ترقية الموضوع رئيسيّة من يفاد [أوس] سياسة في [ث ميدّل ست], فقط مثل هو الموضوع رئيسيّة من ال يفاد [أوس] سياسة على زمبابوي. يفيد لأنّ ال [أوس] تورط في الشؤون زمبابوي يتلقّى لاشيء أن يتمّ مع الموضوع الديموقراطيّة ب أيّ إجراء التخيل.
المشروع أنّ يتلقّى يكون عيّنت إلى سفيرة جيمس [د.]. [مكج] بجورج [و.]. بوش يتلقّى خلفيّة. هو جزء من "خطّ قوّيّة إستمرار" في ال [بوست-كلد] حرب فترة; بما أنّ [كروثرس] دعا هو.
الخطّ قوّيّة إستمرار, والقوة فوائد أنّ يبقي هو, الشرح وحيد أنّ يستطيع كنت أعطيت ل [مكج] دور جديدة كالحملة مديرة ل [مورغن] [تسفنجري]. المادة حقيقيّة من الوضع صبيانيّة من "يروّج ديموقراطيّة" ب [مكج], من خلال ال [لبدوغ] دعم من المجموعة من داخلات غربيّة يقام في هاراري, القرار بالالغرب أن يضمن أنّ ركضت زمبابوي بنظامة أنّ [كووتووس] إلى ال [أوس]' [سبر-رتّلينغ] سياسة خارجيّة.
للإمبراطورية, يونيو - حزيران 27 اليوم أن يحمي ال "خطّ قوّيّة إستمرار". وضّحت الإستمرار يتلقّى يكون ب [مكج] [كلد] [ور-ستل] دبلوماسيّة. ال [روغري], ال [وغّري], الفظاظة وال [ميسكهيفووسنسّ] يصوّر [س فر] ب [مكج] صحيحة غير أنّ إشارة بيّنة أنّ عشّقت ال [أوس] ليس فحسب أن يخلّ الإقامة سياسيّة في زمبابوي, غير أنّ أيضا أن يدّعي مسؤولية واعتماد ل هو.
يدفع ال [أوس] يتلقّى يكون لمواجهة بين مؤيدات ال [مدك-ت] والحكومة [فور ا لونغ تيم]. تتبّعت هذا يتلقّى يكون من خلال ال يكفل من منظمات كريهة مدنيّة يثنّى على [ربّل-رووسنغ] ويدفع الحكومة زمبابوي داخل عمل انتقاميّة.
هذا [كنفرونتأيشنل] مقاربة استطاع لم يكن عكست أيّ على نحو أفضل من في الكلمات [مورغن] [تسفنجري] عندما أجاب هو كان سؤال على فرصه من يربح الرئاسيّة إنتخاب دورة حاسمة. هذا كان [جوست فتر] رجع [تسفنجري] من ه فرضه على نفسه [سمبث-سكينغ] حالة نفي.
يقول [تسفنجري]: "مثل يوقن بما أنّ يرتفع الشمس في الشرق ويثبت في الالغرب, [موغب] لا يذهب أن يربح هذا إنتخاب." عن صفح واحدة كنت ل يفكّر أنّ المراسلة يقابل [تسفنجري] كان قد سأل حول [تسفنجري] منظرات على رئيس [موغب] فرص من يربح الإنتخاب.
سألت [تسفنجري] كان بوضوح حول ه خاصّة توقعات وفرص من يربح الإنتخاب غير أنّ, [أف كورس], هو يعرف أنّ خاصّتي يربح يستطيع لا يكون أخبار أمام رئيس [موغب] يخسر إنتخاب. هذا ال [كردو] على أيّ واشنطن يكون يوجّه عمليات في هاراري.
ليس الإنتخاب حول سياسة أو إصدارات يأثر الخير [زيمببون]. هو حول يجابه رجل الذي قد أغضب الإمبراطورة. هو حول يهزم عملية ثوريّة أنّ قد وقف في الطريق من [أوس-ووند] رأس مال دوليّة. هو حول يجابه ثورة أنّ قد فكّك المؤسسة إمبراطوريّة زراعيّة أنّ مرّة حكم عليا في الشؤون زراعيّة [سوثرن فريك].
[تسفنجري] يعرف [فري ولّ] أنّ سيستهوي [مكج] لن يكون أيضا حول ه [تلك بووت] كيف هو ينوي أن يربح الإنتخاب. هو يعرف أنّ ليس هو القطعة مركزيّة من ال [بوور بلي] سياسيّة. هو يعرف أقلقت كفيلاته أكثر حول رئيس [موغب] من هم يهتمّون حول خاصّتي يربح أو ماذا يصبح من ه بعد [أني سوش] فوز. هو يعرف هو رهن في العظيمة لعبة [بيتّينغ] [زنو-بف] وأسياده في ال [رولرشيب] بريطانيّة.
[تسفنجري] دور في الارتفاع سريع إلى الدورة حاسمة أن يظهر أن يكون [كمبتينغ] دكتاتوريّة قاسية [أس ولّ س] أن يكون رأيت أن يكون روّجت حرية وحرية. ليس دوره أن يقدّم زمبابوي قيادة جيّدة وهو يبدو أن يكون صادقة بكفاية لا أن حتّى زعمت أن يكون زعيمة واعد. عندما يتحدّث هو من طعام, أشغال وحياة جيّدة, هو يجعل هو فسحة أنّ "صديقاتنا من الالمجتمع الدولي" سيأخذون عناية من أنّ. في الدورة أولى إنتخابات, تلقّى [تسفنجري] حتّى أرقام من [هوو موش] مال كنت أتى في الأولى 100 أيام من ه "حكومة".
قلت مقترعات كان أنّ المبلغة كان [أوس$10] بليون وكثير